Aftonbladet – 10 januari 1845, sida 3

— Det med dagens post ankomna numret a Kälmarposten meddelar en teckning, som före ställer: Det gamla systemet i sjönödr... Den. fär den ser rätt äfyventyrlig, ut; elivad man: betrakta fartyget, styrmannen, eller passagerarne och der ombord herrskande, andan. Systemet : har. nemli gen gilvit sig ut på den politiske hvalfisken, som -vänder svansen mot svenska thronen och öt. ver hvars nos Minerva, sittande i sin macferlan ska trilla, tagit plats och styr uhyret,, i det hor flitigt tummar den bekanta, lilla perpendikeln På hvalfiskens rygg ser man systemets attributer nemligen. en sköldpadda och en kräfta, tillhop: en bedröflig kompass; ty sköldpaddan synes e snabbare än den långsamt . mognande: öfver tygelsen. på Riddarhuset; och kräftan, som; fö! att ej heller komma fortare; krafsat sig upp på sköldpaddans rygg, står der och himlar sig mec klorna i vädret, liksom ville hon för sällskape utvisa -huruledes det går en öro genom tiden Verkligen ser man ock en man med kräckla och biskopskåpa, ur hvars mun nyssnämnde, bedröf liga ord utgå. Han tummar på en bikupa;, frår hvilken åtskilliga bin uppflyga, och deribland ett hvilket i munnen håller ett blad, men icke et oljoblad, utan, som det vill synas, ett tidningsblad, ty derpå står skrifvet Morgonen... Bredvid denna biskop eller erkebiskop står den siste kammarjunkaren, som med stor gest utropar de odödliga orden: Sveriges adel representerar Sveriges minnen; min pligt känner jag, och så länge min röst ljuder, försvarar jag adelns representationsrätt. Jag förkastar hvarje på allmän valrät! grundadt förslag, vore det än englarnes verk och blefve jag än den: sisten. Det ser verkligen ut som hans ahing skulle gå i fullbordan, ty den politiske hvalfisken har redan fått nosen under vattnet och synes i begrepp att draga hela herrligheten med sig i djupet.