Aftonbladet – 10 januari 1845, sida 1

————— —Ö — —Z—— — —— PT rn ee icke nu, under en ny skepnad framkommit i förevarande betänkande. Jag vill icke vid detta tillfälle vara så sträng som cn talare på f. m., hvilken flere gånger, då han yttrat sig om faran att uisläppa ett för stort antal sedlar, talat i en mycket sträng ton om de lånehungriges omättliga begär, om den törst efter lån som beständigt råder, och så vidare; emedan jag tror; att för den idoge, för den som vill arbeta sig fram, samt tror sig äga vilja och kraft och skicklighet, -blott han hade förlagsmedel, äro önskningarna. att erhålla ett biträde, som han anser sig med flit och sparsamhet kunna återbetala, å hans sida de mest legitima; frågan är blott huru långt staten kan gå dessa önskningar till mötes. Nu Nar: Utskottet här trött sig på en gång kunna bevara den stora grundsats, det riktigt framställt såsom framför allt vigtig, att upprätthålla myntvärdet, men tillika ansett sig till en viss grad kunna öka sedelmassan, derigenom att Utskottet föreslagit, att öka den reellafonden, medelststatsobligationer. Medgifvande att detta medel kan hjelpa till en viss tid, och äfven medgifvande, att jag icke tror detsamma vara så vådligt, att fäderneslandets undergång deraf skulle vara. följden; således , under uttrycklit tillkännagifvande, att någon utomordentligt mörk färg ingalunda. behöfyver sättas på, af hvad Utskottet i denna del föreslagit, tror jag likväl att det är allt skäl att taga. i betraktande, huruvida det möjligen kan vara nyttigt och nödvändigt, eller om icke några andra Jindrigare och mindre vidt utseende utvägar kunna finnas, genom hvilka ändamälet, af myntyärdets upprätthållande, må kunna vinnas tillika. med så mycket understöd åt rörelsekapitalet i landet, som med hufvudändamäåälet låter sig förenas. För att komma till någon verklig öfvertygelse härutinnan, mäste man, i min tanka, i främsta rummet undersöka hvad som varit orsaken till den ställning, i hvilkenBanken i detta ögonblick befinner sig, att så stor del af den reella fonden försvunnit, medan likväl Bankens förmögenhet, enligt bokslut, är större än någonsin. Det är icke möjligt, att i en sak som denna kunna leda sig till de riktiga orsakerna, utan att mer eller mindre komma tillbaka till vissa generella satser, och i detta afseende skall jag utbe mig att få undersöka något närmare en sådan, som en ledamot af huset Hr Lagerbjelm, på förmiddagen framställt. Han omförmälde nemligen i ett intressant föredrag, huru stort behofvet i vissa utländska banker varit på vissa tider af guld och silfver, och att detta guldets stigande pris och större begärlighet på de omnämnda platserna föranledt att det söktes i alla länder, och äfven härifrån, hvarigenom han kommit i tillfälle att leda sig till den slutsatsen, att silfverexporten från vår Bank icke så mycket berodde af förhållandet mellan sedelstocken och den metalliska valutan här, utan egentligen af handelsförhållanden, som ligga utom lagstiftningens makt att förekomma. Det är utan tvifvel, att den värde talaren häruti till en viss grad har rätt, men jag ber, ifall han är tillstädes, det han ville skänka sin uppmärksamhet åt ett exempel, hvarmed jag vill söka visa, att detta icke var den hufvudsakliga orsaken. För att inse detta, behöfver man, i min tanka, endast föreställa sig, att Sverge alls icke haft några sedlar, utan endast metalliskt mynt i rörelsen, eller ock, som. är detsamma, att Banken hade full metallisk valuta inne, för att kunna utlemna silfver för alla sina sedlar. Blir. det icke då klart, att; om också behofvet af guld och silfver i andra främmande banker hade varit aldrig så stört, och dessa metaller uttagits ur Banken samt börjat utströmma härifrån, skulle i samma mån tillgången här på stället blifvit minskad, priset på dessa metaller äfven här börjat stiga, i följd af behofvet, och dermed fortfarit, tills den förknappade tillgången vällat att varan i sin ordning blifvit dyrare här än på någon annan plats samt således, i följd af sin oumbärlighet såsom bytesmedel, af sig sjelf återkommit. Månne icke deri ligger ett ganska klart bevis, att myntets pris å utländska platser icke ensamt, som Hr Lagerhjelm trott och hvad äfven biskop Agardh i sin reservation vidrört, kan vara orsaken till dess fortfarande utströmmande, utan att denna orsak ligger förnämligast i förhållandet mellan den metalliska valutan och sedelstocken, så att Priset på guld och silfver kan stå jemförelsevis lågt på de störa ,yexelplatserna, men det metalliska myntet ändå exporteras derifrån, om en opröportionerligt stor. sedelstock vore utgifven. Den satsen vill man Visserligen också till någon del erkänna i dess allmänlighet, men man vill dock vika derifrån i tillämpningen. Den värde talaren; som uppträdt. före mig, har (Hr Rosenblad). velat citera Engländs exempel; han Hade ordat om Sir Robert Peels tal och bedt, att man ej skulle missförstå hvad Peel i detta fall yttrar om sedelstockens förhållande, till den metalliska valutan; emedan den värde talaren sagt, att hvad Peel velat tillvägabringa, vore endast att man ej skulle göra-silfret till det egentliga bytesmedlet, eller värdemätaren i stället för guldet. . Som detta Sir Robert Peels tal till en viss grad utgjort ett allmänt samtalsämne, och af flera skäl fästat mycken uppmärksamhet inom hufyudstaden under de sednare dagarne, och jag derföre på förhand förmodat, att detta tal äfven här skulle komma att omförmälas, så har jag medtagit de tidningsblad, i hvilka detsamma finnes infördt, och anhåller att få uppläsa en strof deraf, nemligen just den menin