Aftonbladet – 10 januari 1845, sida 1

förut varit illa stämd mot presterskapet, som haft åtskilligt att anmärka mot hans krogrörelse, men blef det i synnerhet mot den nya pastorn, emedan hans hustrus kusin, komminister Truten, varit på förslaget och blifvit förbigången, oaktadt sin magister-examen, såsom fanjunkaren uttryckte sig. Förhållandet var således spändt emellan fanjönkaren Thranström och prosten Klasmark, allt ifrån första dagen, och all prostens eftergifvenhet tjenade ej till annat, än att ännu mera upphjelpa fanjunkarens sjelfförtröende och öka hans oppositionsanda. Fanjunkar en kom vanligen hvarje söndag med sin fafnilj i sin Hallstenavagn med flätkorg och tre säten, der alla mamsellerna Thranström , från den största till den minsta, fem stycken, fingo-rum. Fanjunkaren var en liten tjock figur, somklädde sig i brun syrtut och -en rutig sammetsvest om sönda garpe, nyttjade spanskt rör och bar om -halsen en tjock guldkedja till ett tecken, att han var-en rik man; sanningen att säga, var han också mycket ,tätare än sjelfva baron Arenrot på Skoningslösa, emedan baronen låg i för vidlyftiga affärer och brukskonjunkturerna dessutom icke voro gynnande, hvaremot :fanjunkarens bränneri, med sina annexcri åtskilliga småkrogar, och sjelfva moderkrogen vid gästgilvaregården inbringade en sä ker inkorhst. Fanjunkaren : var både till sin karakter och sitt brännmästareyrke en verklig folktribun i socknen, och tog alltid hett vid sig, då folkets rältigheter voro i någon faras Visserligen. såg han många flere sådane; faror än dem, som verkligen funnos; men derpå förlorade kan ingenting, utan vann tvertom i inflytande. Barnen, hofmäg