Aftonbladet – 8 januari 1845, sida 1

) af förevarande punkt; helst, efter hvad tal. hört, Borgareståndet återremitterat desamma. Häradsskrifvaren i tal:s ort hade obetydligt större löneinkomst in en vanlig dräng, sedan skrifvarebiträde blifvit afjönadt. Tal. yrkade den förut omnämnda förhöjningen. Anders Andersson från Skaraborgs län. Statsutskottet hade, utan undantag, afslagit allt hvad enskilde motioner yrkat i afseende på löneförhöjning för kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän, och då tal. så väl vid förra som innevarande riksdag väckt fråza om löneförhöjning för kronofogden i Wadsbo fögderi, anhöll han hos talmannen om uppläsande af Rikets sist församlade Ständers Statsutskotts utlåtande Jv 208. Sedan detta skett gjorde tal. en utförlig framställning angående det proponerade bytet af boställe ör kronofogden i Wadsbo fögderi, hvarom de till atsk. remitterade handlingar lemnat en så: fullstänlig upplysning om förhållandet, att utsk., om det leraf tagit en noggrannare kännedom, icke gerna cunnat afslå motionen. Tal. yrkade fördenskull, att rågan måtte till utsk. återremitteras, med uppmaning att taga ifrågavarande handlingar i närmare skärskådande. Ben för en länsman i Aska härads listrikt af Östergöthland föreslagna lön ansåg tal. cke böra bifallas och trodde det icke vara lämpligt, itt så snart en fjerdingsman med lön afgår, i stället anslå lön ät en länsman, synnerligast som löner åt ju nya länsmän beviljades sista riksdag, med 200 dr till hvardera. ola Jeppsson från Blekinge län erinrade, att redaa ör sexton år sedan, vid riksdagen år 1828, uttalåles inom detta ständ den allmänna åsigt, att en löicreglering var af behofvet påkallad. Inom Blekinge rade dessa tjenstemän ringa löner och häradsskrifvarne inom denna provins voro dessutom i saknad ut boställen och måste således hyra hus och inköpa la sina lefnadsbehofver. Länsmanslönerne voro ifven i allmänhet för ringa och äro det ännu, ehuu de sistl. riksdag blefvo något förbättrade. Äfven al. hade varit uppmanad att väcka motion i denna åga, men ansett det öfverflödigt, sedan han fick kännedom, att Rutberg väckte motion rörande fräsan i sin helhet. Tal. förenade sig äfven i Rutbergs ,rkande, och önskade att Statsutsk. hade bordt fästa nera afseende å denna motion och på de skäl, som blifvit anförde,samt beklagade att denna fråga på en så lång tid af år icke vunnit någon framgång. Härmed förenade sig Lars Pettersson från Blekinge län, Christian Andersson från Malmöhus län yrkade iterremiss på de af Ståndsbröderna Rutberg och Ola Jeppsson anförde skäl. Sven Isacsson från Kalmar län anmärkte, att ät de tjenstemän, för hvilka Kongl. Maj:t föreslagit jöne-förhöjning, hade Stats-Utskottet sådan tillstyrkt, nen derecmot afslagit förhöjning till alla dem, för hvilka enskilda motionärer en sådan förmån begärt. Utskottet hade icke besvarat talarens motion om löneförhöjning ät kronofogden och häradsskrifvaren i Olands Norra Mot, af hvilken motions bilagor synes, att häradsskrifvaren i berörde Mot icke har större löneinkemst än en vanlig dagakarl, så att, om icke enskitda välgörenheten kommit emellan, denne tiensteman längt för detta varit nödsakad lemna sin befattning. Yrkade ätterremiss. Härmed förenade sig Pehr Jonsson från Kalmare Län. Peller Pehrsson från Jönköpings Län: Som Östra och Vestra Härader i Jönköpings län i sednare tider tifvit indelte till tvänne fögderier med dubbel krorobetjening, hvarigenom dessa tjenstemän således äro läligt lönta, ansåg talaren dem böra komma i lika itnjutande af löne förhöjning som. deras vwvederlikar, innan några andra löneförböjningar komma i fråga. Lars Johan Gezelius från Stora Kopparbergs län örundrade sig, att Utskottet icke fästat ringaste uppmärksamhet å talarens motion angående den, ned intet boställe försedde, kronofogdetjensten inom vester Dalarne. Detta distrikt vore det vidsträcklaste och besvärligaste inom länet, men lönea den minsta i länet. Yrkade återremiss. Anders Eriksson från Elfsborgs Län: Bå talaren örmodat, att en allmän lönereglering för landtstatåns tjenstemannapersonal nästa riksdag skall föcekomma, kunde han icke instänima med dem, som alat för återremiss; det vore väl obilligt, att män ned lika befattningar innehafva så olika föner, men let är äfven lika obiliigt, att ett hemman skattar lika med ett annat hemman af lika storlek och be;skaffenhet. Yrkade derföre bifall till: båda momenerna af förevarande punkt. C. F. Huss från WVesternorrlands län trodde, att en blifvande lönereglering icke borde hindra Rikets ständer, att nu bevilja löneförhöjning åt de kronoogdar och häradsskrifvare, hvilka kunna anses vara mesta behof deraf; tvertom ansåg talaren, att desse jenstemän kunna hafva skäliga anspåk på förbätting i sina vilkor, då Rikets Ständer, genom nya örändringar i bevillningsstadgan hvarje riksdag, påägga dem nya och ökade göromål. Yrkade derföre iterremiss, med yrkande att kronofogdar och häradsBA Sr älr BR ESO BER 0 000 trål rodel Anne 0 dte ankor nad