Aftonbladet – 8 januari 1845, sida 1

hyresgäst mer än första terminen, och studenterna kallade således hans hus för plantskolan, der nästan alla hade bott till en början, innan de ingo bältre. Hr Hågelin var en komplett pbracka och kallades i dagligt tal Björn på Håga. Bracka är nemligen en teknisk term, som blott brukas vid akademierna, och som betecknar ett eget slag af medborgare, som blott finnas der, nemligen sådane hvilkas lefnadsstudium är att lefva på studenterna. Det är detta som utmärker brackan, och för öfrigt kan hvem som helst tillhöra skråt, blott han bär sig åt som en bracka gnar och anstår. En sådan herre anser den akademiska ungdoömen blott som en björkdunge, hvilken det tillhör honom att tappa, för att få björklake, utan att bry sig om, att det unga trädet lider deraf eler dör ut genom hans åtgärder. Han rigtigt läder sig, då han hittar en rik yngling, som han kan inleda i allärer, eller en fattig, från hvilken ban kan skrämma ut den sista skärfven; och att lör tre riksdaler göra allarm i hela staden, nedsätta en yngling hos läraren eller skrifva klägobref till studentens fader eller välgörare, är lig: nom ett intet. Han krossar gerna en al psina herrars, hela framtid, för att ej gå förlustig om hyran för en hemtare. En bracka är vanligen en fördetting; en för detta handlande, en för detta borgare eller gästgifvare, eller till och med en för detta student, som beslutat att blifva academicus, för att lefva på studenterna. Han ingår då vanligen i det heliga äkta förbundet med dottren till någon annan gammal och sjuklig bracka, som vid sin död åt