Aftonbladet – 8 januari 1845, sida 1

som stack in sitt röda fullmånsansigte och snar inpraktiserade hela sin: lilla jemntjocka figur rummet. God afton, min gunstig hr Lindner,, helsade hr Hågelin; jag vill tro, att herrn tycker om rummet, — ett verkligen beqvämt rum, de femte från trappan. Jag skulle bara nämna, ati om herrn vill ha sängkläder — Ja visst vill jag det, inföll Lindner. Jaha, visst, återtog värden, och jag hyr ult sängkläder, ett bolster, två kuddar, ett örngot! och lakan samt stoppadt täcke, och om herrn vil hyra en byrå, för att ha sina saker i, så hår jag ganska brukbara byråer, fast de icke äro för grannlåt. Jag tar tre riksdaler i terminhyra för er byrå. Likaledes kan herrn mot samma pris fi hyra en mathemtare. ,Jaså, jan, sade Fredrik, om herrn ville vars god ställa om hvad jag kan behöfva. Ja visst, hr Lindner; jag bara vill nämna, att jag alltid tar ut betalning på förhand för sådan! der, så att det icke blir några efterräkningar naturligtvis så får herrn betala, om något skada: af sakerna. Likaledes måste jag nämna; att herrr får taga samma väckare som de andre herrarne ty jag vill inte ha mycket pack att löpa i mir gård. Vi hålla ordentligt och snyggt i vårigård. Lindner betalade sin tribut för sängkläder, mat hemtare och pulpet, och nu öfverlemnade hr Hå gelin ynglingen åt sig sjelf. Hr Hågelin var liksom en fader för sina her rar, det vill säga att han tog sig en viss mak och myndighet öfver dem naturligtvis mot de ras vilja, och alltid spelade enTöle af öfverlägsen het mot dem. Fan bibehöll demöre sällan någor