Aftonbladet – 7 januari 1845, sida 1

SSA Or Means ee NS omdöme! Min motion om sjöförsvaret lade vid förra riksmötet grund till en af Rikets Ständer godkänd framställning af StatsUtskottet, och ännu i denna stund lärer knappast någon med sakkännedom förneka, att theorierne för detta försvar äro svälfvande, osäkre och hufvudsakligt beroende på utvecklingen af ångkraftens inflytelse. Inom landtförsvarets kategori framstår åter behofvet af väsendtliga förbättringar så åskådligt, att, för uppfattande deraf, äfven den mest inskränkta strategiska blick är tillräcklig, helst Sveriges vidsträckta, öppna, tillgängliga kuster påkalla, emot möjligheten af fientlig öfverrumpling, andra hastigare verkande försvarsmedel, än dem, som närvarande icke lätt sammandragna krigsförsvar endast sent förmår åstadkomma. Att hafva deruppå fästat uppmärksamheten, kan visserligen förekomma otillständigt, då framställningen kommit från en militäryrket ej tillhörande riksdagsledamot; men om häruti ligger någon förmätenhet, borde dock sakens vigt göra tillfyllest, för att icke, af missbelåtenhet med frågans upphof, underkänna framställningens värde. Det vore sannerligen ett bedröfligt tidens tecken, om i allmänna ämnen af en öfvervägande inflytelse på det helas väl intet annat deltagande vore vid riksdagarne, utan offentlig beskymfning, medgifvet, än det mekaniska bidraget vid voteringarrie om dermed gemenskap egande statsanslag! Men någon. farhåga för den konstitutionella ihärdighetens frukt hyser jag icke! Sent, men likväl omisskännligt, har äfven för svenska män en tidpunkt inträffat, som är egnad att skingra representationens fordna modlöshet och att uppmuntra nitfulla åtgöranden, till förverkligande af konstitutionens id och samhällets oafvisliga fordringar på nödvändiga reformer! Konstlade intressen och kastfördomar af fåfänga, herrsklystnad och småsinne måste efter hand gifva vika för patriotisk behjertenhet och uthållande karaktersstyrka, så snart oegennyttiga bemödanden för allmänt väl njuta ett förtjent, ej tvetydigt understöd från thronen. Verkningarne af ståndshat och vissa representanters personliga bitterhet blifva mindre hotande, då högsta makten med ädel beslutsamhet omsider närmar sig den fasta position, som folkets lifliga tillgifvenhet och hoppfulla tillit erbjuda, ochunder sådane lyckligare förhållanden kunna Rikets Ständer, oaktadt sina inbördes stridiga ståndsfördelningar och enskilda riksdagsledamöters flödande utgjutelser al personlig ovilja och obefogad harm, likväl slädja sig i den förhoppning, att innevarande riksdag både genom sina positiva och negativa itgärder skall föranleda sådane märkligt nyttiga tillgöranden inom styrelsen, att förut här i landet sällsporda företeelser af statsmannavishet och administrativ kraft vid nästföljande riksmö e icke ateblifva. NR rr