Aftonbladet – 7 januari 1845, sida 1

RIESDAGEN. Herr Petres anförande till Borgareståndets pro tokoll den 4 d:s, i anledning af Grefve Björnstjernas mot Hr Petr rigtade yttrande på Riddarhuset den 3 sistl. December. Ej sällan fordrar man af talare i våra ståndsförsamlingar, att de öfver allmänna angelägenheter endast skola yttra sig på ett kallt berättande, betraktande och undervisande, för både åhörare och läsare lättfattligt sätt. Hvarje varm, både till förstånd och hjerta talande framställning, som med starka, träffande ord uttrycker uppmaningar och ogillande omdömen, anses stundom deklamatorisk, passionsfull och banmatisk samt utmärkande ett skadligt begärs; All utan ändamål reta och såra. Likvär ar fäderneslandets allmänna sak ofta af den beskaffenhet, att den både hos styrande och styrde påkallar en innerlig och patriotisk behjertenhet, en sann, praktisk öfvertygelse och en verksam ansträngning. Utan en viss sinnets liflighet och äfven dristighet, blifva politiska yttringar ofta kraftlösa. De blifva det, emedan de utan eld och känsla endast svagt anslå och svårligen förmå, att i samhällets lifsfrågor föranleda en allmännare, djupare besinning och att väcka intryck, ledande till framgång för det goda och nyttiga och till varning för det förderfliga! Inom representativa församlingar är under fredliga förhåNanden det offentliga tungomålets sansade frihet alldeles oumbärlig, om det icke under tider af oro och fara, då det lätt kan urarta, skall, utan: nödig pröfning, med nyhetens Kraft, åstadkomma ensidiga och skadliga verkningar. Med denna öfvertygelse har jag, 1 min egenskap af representant, städse yttrat mig öfver förekomne allmänna frågor, efter mitt beskärda mått al insigter och urskiljning. Utan afsigt att förolämpa, har jag dervid iakttagit den hofsamhet, som anstår den offentlige mannön. Fullt medvetande af min oerfarenhet och ringa förmåga, har jag bemödat mig, att om riksdagsärenderne vinna nödig upplysning och åt dem offrat min tid. ända derhän, att jag varit föranlåten att vid riksdagarne till det mesta föra ett isoleradt lif. Beredd att alltid gifva skäl för mina offentliga yttranden, har jag aldrig undandragit mig att derföre lemma tillfredsställande försvar, med en ej svigtande grund af sanning och rättrådighet. På diskussionens fria fält har jag aldrig fegt ryggat tillbaka och: alltid vinnlagt mig om parlamentarisk fördragsamhet samt tillbörlig aktning för anlras skiljaktiga politiska meningar. Deitagande i talmanskonferenserne vid tvenne riksdagar, har jag sorgfälligt vårdat Rikets Ständers rättigheter och utur denna synpunkt lifligt yrkat talmännens samvetsgranna iakttagande af deras, med ed, inför Konungen fästade förbindelse. Öfver allt inom min verkningskrets vid riksdagarne, har jag i min ringa mån sökt sprida ljus öfver våra vigtigaste angelägenheter, samt att för dem väcka ett lifligare, af medborgerlig anda motiveradt intresse. Fortsatta bemödanden vid trenne riksmöten, samt ståndskamratersoch kommittenters deröfver meddelade, ej jäfvade, vitsord hafva till öfverflöd uppenbarat, att det allmänna bästa varit mitt förnämsta syftemål, och bibehållande af medborgerligt förtroende min enda ärelystnad!