Aftonbladet – 3 januari 1845, sida 2

mera gäller för högmössan, hvilken egentligen endast betäcker öfre och ena sidodelen af hufvudet. De nu af vissa trupper brukade casquer betäcka visserligen hufvudet bättre än nägot af nämnde tvenne slag af hufyudbonader, men då de likväl, enligt fastställde modeller, icke gå tillräckligt djupt ned, och den å dem anhragte bakskärm ej eller är nog stor för att skydda nacken och hindra regnets inträngande mellan denna och kragen, motsvara dei detta afseende icke fordringarne af en god hufvudbonad. Hvad åter beträffar ögonens skyddande mot ljusstrålarne, så är detta vigtiga ändamål med högmössan oförenligt och den å de nu antagne tschacots och casquer befintliga lilla, stupande, merendels mot pannan liggande och ofvan om näsroten slutande framskärmen erinrar väl derom, att hufvudbonaden:iborde; tillskydd för ögon och ansigte, med skärm vara försedd, men uppfyller i ingen mån ändamålet. De nu fastställde hufyudbonadernes tyngd varierar, såsom E. K. M. af krigskollegii serskilta underdåniga utlåtande täckes inhemta, från 4 25 lod till 3 T 4 lod. Högmössorne, som äro lättast, förlora den fördel, de i detta afseende kunde ega, derigenom att, oberäknad deras otjenlighet i öfrigt, dessa bäras snedt på hufvudet och således väga åt ena sidan, till följd hvaraf den motsatta sidans halsmuskler ständigt måste ansträngas för att hålla hufvudet upprätt. Armåns tschacots väga 2 4 lod, en tyngd, som, churu öfverstigande vanlige, icke militäre hufvudbonaders, likväl kunde anses dräglig, om den vore jemt fördelad; men då, såsomi underdånighet anfördt blifvit, tschacoten icke går nog djupt ned, så att densamma med sin mellanbotten hvilar på hufvudet utan endast med nedra kanten häårdt omsluter detsamma, uppkommer deraf en tryckning, som på längd ovilkorligen måste blifva ytterst besvärande, ett förhållande, hvilket med alla öfrige nu antagne hufvudbonader för trupperne eger rum och det i den mån mera, som de äro tyngre. En annan för dessa hufvudbonader gemensam olägenhet är ändteligen, att de, såsom icke nog jemnt omslutande hufvudet, icke eller sitta stadigt utan måste, serdeles vid blåst och vid hastigare rörelser, förnämligast genom den anbragte hakremmen : qvarhållas, en omständighet, som icke blott är för soldaten besvärande utan bestämdt skadlig, genom den tryckning hakremmen orsakar å de från hufvudet gående blodkärl. Den nu föreslagna modelleasquen deremot är, enligt kollegiernas öfvertygelse, fri från ofvan anförde olägenheter och brister. Med en vigt af 2 EB, säledes måttligt tung, omsluter den jemnt den hårbeväxta delen af hufvudet och öfre delen af pannan; sitter säledes stadigt utan besvärande tryckning och utan ständigt anlitande af hakremmen, och skyddar. genom de fram och bak anbragte skärmarne, på ändamålsenligt sätt så väl ögonen som nacken; dock få kollegierne fästa E. K. M:s nådiga uppmärksamhet derå, att den å framskärmens inre sida befintlige kant af polerad messing, genom den reflex af solljuset, som derifrån uppkommer, torde ega på sol datens ögon en menlig inverkan, som likväl lätteligen kunde undvikas genom metallens bestrykande med cen mörkare färg, och beträffande den å casquen anbragte ventilator, hvilken redan i preussiska och danska armeerna samt en del af franska kavalleriet begagnas, i underdånighet anföra, att ehuru kollegierne anse den dermed äsyftade luftvexling vara i stark värme gagnelig och således möjligen gifvande ännu ett vigtigt företräde åt ifrågavarande modell framför nu brukliga hufvudbonader för trupperne, kollegierne likväl; i-saknadaf-egen erfarennet; icke PT för hand våga afgöra huruvida det afsedda ändamålet på nu föreslagna sätt säkrast kan vinnas. I afseende å den till lägermössor föreslagne modellen, som redan är gällande för hela rothällsinfanteriet och beväringsmanskapet, anser kollegierna densamma bättre motsvara sitt ändamål, än de af öfrige trupper nu begagnade höga lägermössor och skulle genom en framskärm ytterligare vinna iändamålsenlighet. Den nu antagne halsduken af läder är icke blott I besvärande genom sin styfhet och förkastlig såsom mindre snygg, utan ock föga svarånde mot ändamålet, då den icke, utan att föranleda tryckning å halsen, kan nog hårdt anspännas för alt från denna afI hålla vare sig bläst eller regn, hvilka olägenheter, eniligt Kollegiernes tanke, icke äro förknippade med bruket af nu föreslagne halsdukar af fodradt ylletyg. Beträffande de för trupper af olika vapen antagne serskildta lifplagg, såsom dolman, pelsar, frackar och jackor, så hafva de alla det gemensamma fel att icke omsluta och skydda underlifyet, vissa bland dem icke eiler veklifvet och korsryggen. De äro dessutom i allmänhet för hårdt åtsittande, hvarigenom kroppsrörelse och andedrägt besväras, och, hvad serskildt angår de å dem anbragte ständkragar, serdeles då de, såsom föreskrifvit är, tillknäppas, så äro de icke blott i hög grad hinderlige för halsens och hufvudets rörelser, utan utöfva derjemte, i förening med den styfva läderhalsduken, en alltid skadiig och ofta, under fortfarande ansträngning, till och med för soldatens lif omedelbart vådlig tryckning på halsens blodkärl. Den nu föreslagna vapenrocken har ingen af dessa olägenheter, utan utgör, med hänseende till helsans bevarande, enligt kollegiernes tanka, ett för krigaren i alla afseenden tjenligt lifplagg.