Aftonbladet – 3 januari 1845, sida 2

RR Ack, tänkte han, kan jag bättre använda min lefnad, än i Guds tjenst och för att lysa och leda mina syskon; glädjas med dem då de äro glade öch sörja med dem då de sörja. Läsningen slutades, och de begge fattiga tackade gossen. för. hans möda. Jag har intet,, sade den blinda och famlade efter honom, tills hon fattat hans hand mellan sina; — pjag har intet att ge er, utom tack och Guds välsignelse; — är ni nöjd med det? Ja, ja, mera än nöjd,, ytirade Fredrik och tryckte den skrumpna handen. Ja, kära gumma; mer än Guds välsignelse kan ingen gilva mig. Jag skall komma till er hvarenda söndagsqväll och läsa för er, om ni vill. Läsa mycket vackert för er. ;Tack, tack! ropade gummorna, under det att Fredrik letade sig ned för trapporna, och ännu der nere hörde han ett Guds välsignelse uttalas ofvanför sig. ; Det yrade utanför, men Fredrik stannade ändå och såg uppåt det enda upplysta fönster, som fanns på hela byggningens baksida — en underlig, man kan nästan säga stolt, känsla flög igenom honom, då han såg ditupp — der suto ändtligen två menniskor, som han kunde trösta och hjelpa; två varelser, som, utom honom, egde intet på jorden. Förut, tänkte. han, var jag den bönfallande, den som behöfde andra — jag gör det ännu; men jag är ifrån detta ögonblick i stånd att hjelpa andra, så fattig jag är; jag kan läsa Guds ord för de arme, som sitta i mörkret och om hvilka ingen vårda sig Han gick hem; glad och nöjd med sig sjelf; men han sof dock ej den natten. ;Vet du hvad, Philip sade Fredrik Lindner, andra morgonen, till sin vän Nordenstråle. Vet du hvad, jag har funderat hela natten på en sak. Och den är? frågade vännen. Att jag vill blilva prest.Prest?, ET Ja visst! — Nå se ej så förundrad ut, min käre Philip — jag vill blifva prest;. för se der hvad är skönare än att kunna trösta, hugsvala och Heda sina medmenniskor, och det är just det presten har att göra.