Aftonbladet – 3 januari 1845, sida 2

filantropen till fattighuset; fönstret insattes, brasan påtändes, bordet uppdukades, och nu först gick Fredrik efter sina gummor, för att få dem glada, riktigt glada igen. Åbh, herre Gud! se ljus, det är presist jub, sade den: ena gumman. ,Jaså, är det ljusp, yttrade den andra, som va blind; ack, det var präktigt, det brinner i spiseln. vAck, Herre Gud, den som nu hade litet matb Mat,, sade Fredrik, ja, vi ha det också — ni skolen väl något ha, för det att ni frusit föl min skull. i Gud välsigne honom!; sade begge på en gång. och den blinda fäckte ut sin hand efter brödet. Det var med barnslig glädje Fredrik såg de begge gamles matlust; han fann sig så lycklig. emedan han såg, att han, oaktadt sina små tillgångar, kunnat bereda tvenne utlefvade gummo en lycklig stund. Måltiden var snart slut, och nu gick den se ende gumman efter en bok: det var psalmboken ,Hör, mor Majal sade hon till den blinda, sko la vi inte bedja den gode herrn läsa litet ur bo ken för oss? Jag är snart alldeles blind, jag ock så, och kan icke engång se med glasögonen, si alt vi aldrig få höra ett Guds ord, om icke nå gon läser för oss; — och i kyrkan kunna vi ick gä nu i smällkalla vintern, så usla som vi äro oci utan kläder. Ta hit boken! sade Fredrik, innan den blin da hunnit svara. Jag vill läsa för er. Och ynglingen läste den ena psalmen efter der andra, om tålamod i fattigdomen och om hop pet, det rika hoppet, om tron och förtröstan De begge gamlas ansigten strålade af fröjd, oci den blinda rigtade sitt insjunkna öga mot höjden liksom hon sett en himmel öppen för sig. . Då oc) jdå kastade Fredrik en blick öfver boken och så; då de begge svaga gummorna sitta der framfö sig 1 djup rörelse. — Det var länge sedan: d haft en sådan fröjdeafton. Han kände i detta ö gonblick, klarare än någonsin förut, en inre drag ning till dessa arma, glömda och föraktade men niskor, som, undangömda för verldens blicka söka Herren, — och som Så förtröstansfullt vän tade att finna honom. Han tyckte sig liksom å lagd att trösta och glädja; en ny, ljus och skö lefnadsbana öppnade sig på en gång för gosser