dan det nya aret likasom utgick ur hennes sköte. ) Den månad, som med första nytändningen derefter börjades, kallades . äfven. Juletunglet, och af offret Thorablot, som då förehades, nämnes denna tid ännu i dag Thorsmånad. Konungarne och Jarlarne, så väl här, som i Danmark och Norge, anställde nu stora offergillen. Rika bönder tillredde äfven julöl åt vänner och fränder, men de fattigare samlades med sina slägter i gästabud, till hvilka de alla bidrogo, oeh drucko hop-öl. Vid alla dessa tillfällen offrades åt gudarne för årets lycka, så väl åt Odin för lycka i krigen, som åt Frey för god årsvext. Allehanda djur slagtades; men det förnämsta offerdjuret var galten, egentligen helgad åt Frey, emedan svinet anses hafva lärt bonden konsten att plöja i jorden. Detta djur, hvaraf vår Julgris ännu bibehåller minnet, framleddes, väl gödd och sirad, och var det en sed, att vid den helgade galten göra löften och förpligta sig till något visst storverk, som innan nästa Julamot skulle vara fullbordadt. Gästabud, kroppsöfningar och jullekar upptogo hela denna månad,som deraf kallades Skämtemånad:. Många sedvänjor och lekar om Julen härstamma från de offer, som i hedna tid anställdes att göra gudarne sig bevågna. I Götha rike förekommer ännu på nägra orter en Ick, som föreställer en offerdans. Den utföres, under många viga språng och förändringar i rörelser, af förklädda drängar, som med svärta och färg vanställt sina ansigten. En af dem föreställer offret, allt som erfordras till slagtandet framtages, och slutligen verkställes detta, allt efter musikens eller sångens takt. Stundom skall den, som är utsedd till offerdjur, klädd i skinn, sitta på en stol och i munnen hålla en halmqvast, hvilken, hvasst klippt i ändarne och utstående åt öronen, liknar borsten på ett svin, och dermed föreställer Freys ofvanbemälda offer. I flera landsorter bakas äfven kaka, som kallas Julgalt och gömmes till våren, då den gifves åt de dragare, med hvilka vårarbetet skall förrättas. I Westmanland spares åtminstone för samma ändamål ett vörtbröd, ehuru nyssnämnda benämning på detsamma försvunnit. Efter kristendomens införande fick väl Julen en högre betydelse; men mångå af hedendomens sedvänjor hbibehöllos länge och fortfara ännu till en del, särdeles i aflägsnare bygder, der man anträffar ätskilliga bruk, som hänvisa på Syverges äldsta t:der. (W. L. T.) DEN BLIFVANDE PRESIDENTEN I FÖRENTA STATERNA HERR Porr. Enligt uppgift i en Amerikansk tidning är hr Polk född d. 2 Nov. 4795 i grefskapet Mecklenburg i Norra Carolina, och är den äldste bland tio syskon. För mer än 400 år sedan utvandrade hans förfäder, hvilkas engelska namn var Pollock, från Irland och nedsatte sig i Maryland. Öfverste Thomas Pollock, hans farfar, var en af dem, som först undertecknade sjelfständighet-förklaringen. Hr Polks far tog 1796 sin bostad vid Duckfloden i Tenessee, och gjorde der stora uppodlingar i vildmarken. Efter inhemtade elementar-kunskaper och sedermera fortsatta studier, blef Polk 4820 erkänd såsom advokat, erhöll vidsträckt praktik, blef 1829 vald till representant i lagstiftande församlingen i Tenessc, och 48530 till ledamot af kongressen. Under det general Jackson beklädde presidentsembetet, hörde hr Polk till hans ifrigaste politiska vänner, äfvensom han är hans personlige vän. r 1832 utmärkte han sig såsom författare af den berättelse, hvilken afgafs af minoriteten i den komite, som var nedsatt för att undersöka förhållandet med Förenta Staternas bank, och man kan till en del tillskrifva honom att hafva åstadkommit det beslut, som störtade denna bank. Åren 43835 och 4837 valdes han med stor majoritet till Ordförande i Representanternes hus, och 4837 voterades honom af detta hus enstämmigt en tacksägelse-adress för det sätt, hvarpå han uppfyllt detta åliggande. Sedermera har hr Polk 2:ne gånger varit guvernör i Tenessee. — EN DAGLÖNARE-FAMILJ i ENGLAND. De målningar, som icke sällan i de Engelska bladen förekomma af de lägre folkklassernes belägenhet, de svårigheter, den brist och fattigdom, med hvilken de i allmänhet hafva att kämpa, äro vigtiga bidrag för bedömandet af den stora massans ställning der i landet. Vi hafva förut vid ett och annat tillfälle meddelat uppgifter i denna väg ur Engelska tidningar, och i de sednast ankomna finnes följande skildring af den hårda verkligheten under en arbetares låga tak, hvilken ej kan läsas utan lifligt deltagande af hvar och en, som har känsla för medmenniskor: Joseph Marbell och hans hustru äro hvad man kallar hushållsaktiga personer. Han tröskar för Iega, och förtjenar 8 sh. i veckan. De använda denna inkomst med sparsamhet. De hafva 4 barn, 3 flickor och 4 gosse, men ingen af dem förtjenar ännu någonting. Hushållet utgöres således af 6 personer, Marbell erhåller sin veckopenning hvar 44:e dag. De 46 sh., han då bekommer, lemnar han åt hustrun. Hon köper nu mjöl för en vecka, hvilket kostar 4 sh. 2 pence. Veckan derpå kan hon ej köpa lika mycket, och detta måste hon merendels taga på kredit till nästa aflöningsdag. Att brödkakan nu blir mindre, söker hon hjelpa på det sättet, att att hon skär tunnare brödskifvor åt barnen, och icke ger dem så ofta. Hälften af hvad Marbell förtjenar åtgår således till brödfödan. ) De gamles Nyårsönskan var ock en helsning till