Aftonbladet – 2 januari 1845, sida 3

och se ej annat, än det, som direkt utgår frår personen sjelf; millionärens son kan helt enkel vara en valp;, och grefvens en kruka, om också hans ätt i 30 leder varit idel hjeltar. Det var egentligen endast en, som närmare slöt sig till Fredrik, och denne ende hette Philip Nordenstråle, eller som den lille ödmjuke lektor Klasmark uttryckte sig: den unga Nordenstråle, son till baronen af samma namn, hofmarskalken och riddaren på Klintinge. Philip var en likaså vacker och stark gosse som Fredrik, och hade dessutom en vacker del mera yttre bildning än korpralsonen, fastän denne visst ej var plump, utan i allmänhet utmärkte sig för lefnadsfriskhet och ledighet i sällskap. Det är dock naturligt, att hofmarskalkens son skulle ega mera af denna egenskap, än korpralens. Så t. ex. var Philip Nordenstråle aldrig generad af sina händer, eller af hatten eller frackkragen, då han var i sällskap, hvilket deremot icke var så alldeles utan för Fredrik, då han någon gång i sin tur blef bjuden till biskopen eller till lektor Klasmark, som reguliert en gång i terminen gaf sina unga vänner, på gymnasium en smörgås med salt kött och ett glas mjölk, det vill säga en gymnasistsup. Fredrik Lindner och unga Nordenstråle voro dltid anförare för de öfrige, det vare sig på allvar eller lek. Hände det någon gång — och let hände också verkligen — att stadens gesäller ller lärgossar anföllo gymmnasisterna, så kallade let svaga partiet alltid på Lindner, och då kom van med sin trogne drabant och kunde alltid äga sitt veni, vidi, vici. Men bar det af till ek, då voro de också i tåten och anförde de undra. Midt emot gymnasium, blott med ett slags