Aftonbladet – 30 december 1845, sida 2

Re —— — —— — — ———t— Ö— — — — — —.-—— -— ——— me ——— — — tX—— Detta emottagande, dessa ömhetsbetygelser al len kyska rena munnen, som aldrig öppnat sig nnat än för honom, som aldrig slutit sig annat in för att darra på hans panna; dessa hvita arnar, som drogo honom till ett hjerta, som enlast klappade för honom; detta allt rörde Franshemont djupt, och förledd genom nyhetens behag — ty Leontine syntes honom på nytt återsifven — öfverlemnade ban sig med förtjusning it det ljufva intrycket af ömhet, som inga minnen kunde förgifta. Han uppställde en paralell mellan Leontine och hans älskade Zoe, hvars hjerta slagit för så många andra, och hvilken hvarken i behag eller snille kunde jemföras med hans maka. Dessa betraktelser, som om morgonen återkommo,följde honom till och med vid hans besök till Zoe, och gåfvo åt sammankomsten med henne en anstrykning af köld och likgiltighet. Zoe förskräcktes, och mera bekymrad öfver sin ekonomiska fördel än för hjertats an gelägenheter, började hon frukta en oangenäm förändring, och blef dervid så bestört, att hor glömde alt använda hela sitt koketteris artilleri ja, då Franchemont, efter ett kallt adjö,, had gått bort, kom hon med förskräckelse ihåg, at hon hade glömt att omfamna honom. Med förtjusning skyndade Franchemont hem ILeontines sköna ögon glänste af glädje att åter Ise honom;, han varså lycklig hos henne, och d han om aftonen jemförde henne med Zoe, före kom honom denna kall och egennyttig, falsk oc listig; hans fru deremot såsom ett ideal af de högsta älskvärdhet. Äfven Zoe hade öfvertänkt den fara, som hc