Aftonbladet – 30 december 1845, sida 2

MARRUNUTE DVAVIAA YOLCIING aISlagtt I0NCG ar FOStCV emot 43. a KORRESPONDENSARTIKEL. BERLIN den 435 December. (Enskild brefvexling.) I går halshöggs med bila förre borgmästaren Tschech, hvilken den 26 sistl. Juli aflossade en dubbelpistol mot konungen. Man hade e) trott, att domen skulle verkställas i hela dess stränghet; tvärtom var det ryktet spridt öfverallt, att konungen hade benådat den lifdömde och att han skulle skickas till fästningen Graudenz, men efter någon tid öfverföras till Ame-rika. I stället hade konungen, den 40 i denna månad, undertecknat dödsdomen, men med det— samma bestämt, att om Tschech ångenfulltbön-föll om nåd, skulle lifvet skänkas honom; ville: han åter ej detta, så skulle afrättningen följa ofördröjligen. Sålunda berodde: det på fången sjelf, att genom ånger förskaffa sig nåd; -men hos en man af så svärmiskt dödsförakt och så orubblig sinnesstyrka, som under helw hans fångenskap? intet ögonblick svigtat, kumde man knappt hop pas att han skulle mottaga den på detta vis erbjudna benådningen. Också misslyckattes al bemödanden, som justitieministern UM ot kammarpresidenten von Kleist ad Och ö ; 3 I försökte. Begge dessa höga personligen av fd . embetsmän bådo den avmde enträget, arr ovtå stone ine ångra sitt brott och åtminsn nagra. ord anropa konungens nåd, i vilket fall den skulle förunnas honom genast; men Tschech svarade, att han aldrig kunde. ellerskulle ångra sin gerning; han hade gjort hvad: han måste göra; han kunde dö; men icke ljuga: och skymfligt. förödmjuka sig. Mot hans fana-tism förblefvo hans dotters tårar lika vanmäktiga, som de bevekande förest5ningarne af fångpredi-kanten Böttmann, hviuken slutligen föll på knä för dödsfången och, besvor honom. att bedja om nåd. De härviq förefallande uppträdena och Tschechs afsksd från sitt barn skola varit sönderslitande:. och sannolikt har det ej heller någonsin vändt förut, att en lifdömd har blifvit af MIN4strar och högre embetsmän uppmanad genom uta möjliga bevekelsegrunder att blott låta förspörja något litet ånger, för att bli benådad. Sannolikt har man tyckt att afrättningen innebar: ett visst sken af obarmhertighet, att allmänna rösten skulle yttra sig deremot; man föreställdesig tilläfventyrs ock det opolitiska i domens blo-diga verkställighet, genom hvilken man gick miste om den fördel, som den fanatiska och. olyck-saliga gerningen sjelf annars skulle lagt i styrel-sens hand, emot det liberala partiet. När all öfvertalning icke hjelpte, vidtogos midt i; natten: anstalterna till afrättningen i den två mil från: Berlin belägna fästningen Spandau, dit Tschech fördes i vagn, klockan 5 på morgonen, under betäckning af ett detachement dragoner och ky rassierer,. Sällsamt nog kostade denna: tragiskar färd ännu ett menniskolif, såsom förespel till. slutscenen: vid ankomsten till afrättsplatsen stör-tade en al kyrassiererna af hästen och knäckte halsen på sig genast. Spandaus garnison omgaf stupstocken; till hvilket: Tschech uppgick med: stadiga steg... Han hörde. domen sig föreläsas och ropade sedan: Med Guds bjefp: skall jag dö förrättvisan och fäderneslandet! I detsamma rördes trummorna, så at! han icke fick tillfille att yttra någonting vidare åt de kringstående. Ham al klädde sig sjelf och lade hufvudet på stupstoc ken, hvarifrån han med lugn röst sade åt skarprättaren: 5Se till att duw ioko hopgser miste och träffar mig i hufvudet; i ögonblicket derefter fick han . dödshugget. Liket nedgrofs på stället. Många särskilda omständigheter berättas om dödsfångens uppförande och kallblodiga lugn, hvilka, tillsammans med dem jag här anfört, otvifvelaktigt ådagalägga att Tschech ägde en utomordentlig karaktersstyrka och icke var någon hvardagsmenniska, utan en af det slags svärmare, hvilka lifvas af glödande. hängifvenhet för hvad de anse rätt och sannt och med den ytterligaste beslutsamhet kunna för detta begå de våldsammaste och rysligaste handlingar samt lida och dö derför. I afseende på sin föregående lefnad har Tschech från alla håll det vitsordet, att han varit en ibland de mest redlige och rättskaffens män; outtröttlig, när det gällde att befrämja det goda; omutlig; beredd att uppoffra allt för hvad han ansåg rätt, och ända till passion hänförd emot lågheten och orättvisan. Hos en så öfverspänd och eldfängd karakter, en sådan svärmare för rätt och menniskoväl, skulle missödet att öfverallt finna sig tillbakasatt och hårdt samt efter utseende orättvist behandlad, lätt alstra det olyeksaliga beslutet alt begå en missgerning, jemte öf-vertygelsen, ända in i sista andedraget, att det var en god och rättvis handling. — Det berättas att H. M. Drottningen önskat på sin bekostnad draga försorg om uppfostran och underhåll för den afrättades dotter; men hos den sjuttonåariga flickan finnes -hågönting af fadrens beslutsamma lynn2; hon har förklarat sig icke ärna mottaga något oförtjent understöd, emedan hon kan sje försörja sig, med sitt arbete. : os Den AG December. Med denna månads ingång, har vintern öfverraskat Oss, och så starkt, att ter