Aftonbladet – 21 december 1844, sida 2

mm mn dagadt — skall veta, med värjan i hand, fordra upprättelse af mina förtalare — om de ock vore legio. — I förstån mig och törden nu. benäget tillåta mig få återtaga mina vigtiga göromål, Förvånade sågo de tre herrarne på hvarandra, Ryttmästaren: sade ändtligen: , Vi gå, ers excellens, och kunna vänta, ty sanningen torde :snart uppenbaras. Min unge vapenbroder: är i detta ögonblick sysselsatt att, med kejserliga hofjägare, uppsöka spåret efter grefve Hallweil, lefvande eller död. Redan i morgon torde man erfara något närmare. Tilldess, farväl! ers:exeelens. — Vi skola veta att göra vår skyldighet.p De tre Hallweilska slägtingarne aflägsnade sig. Min statsvagn, befallde markisen, utan att förändra ett ansigtsdrag. Jag måste till hofvet och ministern. Den skamliga väfnaden af lögn och förtal. vill jag rifva i stycken, redan denna afton. å Gesandten hade ofta förut haft audiens hos kejsaren efter taffeln. Denna gång slog det likvälsfel. Hans majestät är sysselsatt) svarade honom en tjenstgörande kavaljer. I morgon är också en dag, anmärkte Aronches. Då han följande dag åter, ödmjukt infann sig vid den kejserliga dörren, uppläts den icke. Denna gången svarades: Hans majestät kan icke för närvarande bevilja markisens anhållan. I allas ögon läste han tillika något tillbakastötande. Ofördröjligt begaf han sig till kanslern af Böhmen, den mest inflytelseägande ministern. Grefve Kinsky emottog honom, men: med synbar köld. Aronches hade knappt börjat andraga sina besvär, förr än kansleren afbröt honom. — ,Vet ni icke nyheten, som i detta ögonblick alarmerar hela Wien? Grefve Hallweils kusin har funnit sin slägtings lik i skogen vid Gäblitz. Det var nedgrälfdt i en buske, och en skyffel, som troligen icke kunnat begagnas under hällregnet den tionde Augusti, låg:jemte liket. — Den arme grefvens kropp var träffad af två pistolskott och lika