Aftonbladet – 21 december 1844, sida 2

ka likartade traditioner stundom Unnas antecknade, samt slutligen äfven anmärkningar och tillägg från olika orter och lokaler. Utgilvarne antyda i företalet: Det har icke varit eller kunnat vara vårt syfte, att här lemna endast en samling af roande förtäljningar; vi hafva gjort till vär uppgift, att åt fädernestlandet rädda åt:rstoder af den rika poesi, som under årtusenden lefvat hos vår folkstam. som följt den slägte irån slägte, och i skiftande bild-r afspeglar hela dess fordna ver:dsåskådning. Nämnda öfverlemningar äro på väg att dö ut eller förd-rfvas under inflytande af en ny td och nya förhållanden. och endast i landets aflägsnare bygder lyssnar man ännu till dessa förklingande ljud, hvilka en gång voro hela fokets egendom och den första näringen för våra fäders bildning. Ehuru arbetet sålunda är bestämdt mera för fornforskaren än för den större allmänheten, kan det dock icke undgå att äfven intressera dem; som icke räkna sig till denna förstnämnda klass, ty den som icke är hågad att på ett vetenskapligt sätt studera det, kan ju nöja sig med att läsa sjelfva grundsagorna och gå förbi varianterna ehuru äfven dessa .ega nog egzendomlighet och sällsamma afvikkelser, för att hvar för sig utgöra ett intressant hell. Berättelserna tyckas upptecknade lika enkelt och klart som de bifvit öfverlemnadeaf landsbygdens qvinliga trubadurer, de trogna berätterskorna vid spidnrocken och brasan, hvilkas minne i stereotypupplaga förvarar. fidernes visdom, för att lemna den ograverad i arf till sina afkomlingar. Dessa ;Sagoberätterskor från den gamla goda tiden blifva imedlertid nu allt färre och färre. Industrien och spekulationen, som esomoftast göra sina inkräktningar på det idee!as område, för att der resa upp sina marketentarestånd, såsom det ofia heter, hafva äfven på detta fridlysta område försökt sin lycka. Vi hafva tryckta visor och sagor till öfverflöd, alla samt och synnerligen mer oc! mindre vanställda och förderfvade. Det synes grannt, att den som upptecknat dem, spekulanten, aldrig varit med om något enda af dessa underbara äfventyr, icke heller hans far, icke heller hans mor! Aldrig sprang han med klappande hjerta utför berget och hörde trollen skratta efter sig. Aldrig var han med i elfdansen eller såg tomten med den gråa mössan vid ladugårdsknuten. Aldrig sprang han vill efter lyktgubbarne i kärret, elier såg huru råct makade bränderna i ko!milan, eller hörde mannens klagan, som ljulit finndöden i skogen. Midsommarsnatten satt han aldrig på ringmuren och såg den svarta likfärden skrida förbi sig, eller hörde fågeln uppöfver sjunga om ting, som hände. på den tiden, då bergen voro mjuka. Men hon, gumman vid spinnrocken, hon har varit med i ett och annat af de-sa äfventyr, kanhända i allesammans. Hon är förtrolig med dessa tankar och föreställningar, fostrad med dem, införlifvad med dem till kropp och själ, de utgöra hennes poesi och historia; derföre kan hon ock förtälja derom ingt skönare, bättre och trovärdigare! Helt och bållet dö ut kunna väl aldrig dessa traditioner, men vanställas, förblandas, förderfvas kunna de visserligen, och det-är detta som utgilvarne af. ifrågavarande arbete hafva insett och sökt förekomma, då de velat åt efterverlden i oförfalskad form förvara och bibehålla dessa urkunder ifrån tider, då fantasien med sina myther mera oförfärad beträdde anderikets gräns inom de kretsar, hos hvilka känslan full och frisk blommar vid naturens hjerta. Arbetet, som är försedt med en tiilegnan till Tysklands sagoförtäljare, bröderne Jacob och Wilhelm Grimm, och hvars första häfte innehåller 276 sidor, kommer att fullständigt utgöras af 4 häften eller 2:ne band, hvaraf andra häftet, som slutar förra bandet, utlemna3 nästa år och kommer att kosta 4 Rdr 16 sk. Bko. De följande tvenne häften, som utgöra andra bandet,och hvarmed samlingen afslutas, lofvas så skyndsamt, som kan vara förenligt med den noggrannhet utarbetandet fordrar. Det lider intet tvifvel, att ett företag af så allmänt intresse äfven skall röna all möjlig framgång, hvilket säkert skall bidraga att försona utgilvarne med de svårigheter, mödor och den uppoffring af tid, som äro förknippade med ett företag af denna beskaffenhet. De försök, som härstädes på sednare tider blifvit gjorda i samma väg, hafva-alla väckt liflig uppmärksamhet och deltagande. Hvad nöje hafva icke dessa samlade svenska folkvisor, och framförallt dessa melodier, hvilkas oefterhärmliga skönhet skattas högt äfven i fremmande land, framkallat? Detta visar att det ännu finns qvar en resonansbotteni våra hjertan för dessa förklingande ljud och att de blott behöfva att rent anslås, för att vinna ett fullt gensvar. er —— 2 voeeece