Aftonbladet – 20 december 1844, sida 6

hållit befallning, att uppbåda ett milis-kompani och med detsamma marchera till den lilla staden Willisau, för att arrestera vissa uppgifna personer, hvilka voro fiendtligt smnade mot Jesuiterne. När denna trupp om aftonen inryckte i staden, kom fo:ket genast i rörelse, och sökte hindra de tillämnade arresteringarne. Befälhafvaren befallte truppen gifva eld på hopen: ingen enda soldat sköt! Arresteringarne kunde ej verkställas; en mängd folk skyndade från kringliggande nejder till Willisau, och man hörde högljudda förbannelser öfver regeringen och Jesuiterne. Från Willisau marcherade de församlade emot Luzern. Natten emellan den 4 och 5 dennes inryckte de i Luzern, bemäktigade sig tyghuset och insatte en annan regering. De vidare detaljerne af dessa händelser saknas ännu. Trupper hade blifvit dragna till Luzern, för att sörja för ordningens och lugnets upprätthållande. RYSSLAND. Den unge furst Dolgorucki, som för sina i Paris utgifna arbeten angående ryska adeln m. m., blef återkallad till Ryssland och förvisad till Wiätka, har nu blifvit af kejsaren benådad, likväl så, att han är förbjuden att vistas i någondera hufvudstaden. Regeringens befallningar till de begge andra ryska adelsmännen Golowin och Baturin, som äfven i Paris utgilvit skrifter och författat tidningsuppsatser rörande Ryssland och dess regering, att återkomma till sitt fädernesland, blifva deremot icke åtlydda. De hafva förklarat, att de för alltid förblifva i utlandet, och deras egendom har derföre blifvit konfiskerad. Ifrån Bessarabien bestyrkes den förut omtalade för Ryssarne olyckliga striden i Maj månad detta år emot Tscherkasserne. Ryska styrkan hade, utom kossackerne, varit 8 bataljoner med 409 kanoner, bergsfolken 3000 man med 6 kanoner. Ryssarne hade fått 600 döde. Anfallet på ryska fästet Golowin, som sedan företogs, hade likväl blifvit afslaget. TURKIET. Alla de förändringar, som i sednaste tiden skett inom den högre regeringspersonalen och administrationen, äro i rentaf reaktionär anda. Hvad som ännu i styrelsen fanns qvar af reformtendenser, har blifvit aflägsnadt, och de personer, som blifvit inkallade i de afgångnes ställen, utmärka sig alla för hat och obenägenhet emot allt framskridande. Deras politik kommer således att gå ut på upprätthållandet af den gamla Turkiska statskonsten, sådan den var innån nuvarande Storherrns fader började att närma detta rikes inrättningar till det öfriga Europas. lostsssens — Vi anhålle att få fästa Läsarens uppmärksamhet derpå, att. en del af artiklarna för denna dagen finnas intagna i det extra mummer, som för dagen utgifves; nemligen tvänne Riksdagsdiskussioner ; fortsättning af Upsata konsistorii omröstning i frågan om magisterpromotioner, och anmälan af åtskilliga nyheter i jullitteraturen. FE — Östgötha Correspondenten innehåller, i en artikel under titeln: methoder att depopularisera Konungen, en uppgift ur det inre af dagens historia, i sammanhang med frågan om reformsammanträdet i Linköping, hvilken icke kan undgå att göra stort uppseende. Historien är i korthet, alt landshöfdingen friherre Palmstjerna berättas hafva, uti ett bref till högste interimsstyresmannen i länet (förmodligen herr landssekreteraren lagman Norström) anmodat den scdnare, att söka styra så till, att så få personer som möjligt måtte komma på reformsammanträdet, och såsom skäl Iderför åberopat, alt Konungen, vid en personlig Juppvaktning af herr landshöfdingen, yttrat silt Olgillande al detta sammanträde, äfvensom af alla dylika företag; hvarefter det återstående al artikeln handlar om de åtgärder, som blifvit vidItagna, för att efterkomma önskningarne i brefvet. I Det är omöjligt att göra sig en illusion öfver Iden omständigueten, att den tillgifvenhet, hvarmed nationen omfattar sin Konung, hufvudsakliIgen hvilar på en tro; och denna tro är, alt hån Ibar en allvarlig vilja, att såsom Konung för ett fritt folk äfven realisera den sköna idten attrepresentera folket, stödja hela sin moraliska makt Jjust på upprätthållandet af folkets lagbundna friTIhet med dertill hörande rättigheter, jemte den politiska och sociala utvecklingan af våra statsinrättningar. Denna tro är ieke heller grundlös, Ity Konungen har hittills gifvit ett stöd deråt, geInom de åtgärder, i hvilka han sjelf, vare sig personligen eller såsom Regent, oflicielt framträdt Men det är äfven klart att i en stat, hvarest det traditionella och historiska hunnit så petrilicera sig, som i Sverge, kan detta ändamål omöjligen uppnås, utan biträde af folkets egen medverkan ,Igenom ett fritt uttryck af det allmänna tänkesättet, till motverkande al de i flere riktningar -Iständigt framträdande oligarkiska eller klassintressena, hvilka af ett ganska naturligt skäl,instinkten för eget bevarande och maktutvidgning, skola -lsätta sin egen fördel framför rätt och sanning. il vid de tillfällen då den förra kommer i strid med Iden sednare.