Aftonbladet – 18 december 1844, sida 2

HANDBRETFVET. . Att alltid vara fri från misstag och förhastanden är något som icke kan begäras af någon menniska och som äfven den redligaste, den skarpsinnigaste, den mest snillrike icke förmålt fullgöra. Men någonting som man iuom det offentliga lifvet kan fordra af dem, som vilja antingen officielt eller af egen drift föra styrelsens talan, är en liten smula takt, och sammanhang emellan vederbörande sjelfye och deras offentliga organer. Med en sådan disciplin och takt förstå vi bland annat, att när vederbörande någongång råkat begå elt misstag, så skulle de, bedjande Gud bevara ig för sina vänners, åtminstone söka afhålla dessa ån att, genom ett oskickligt försvar, göra saken än värre och framtvinga på andra sidan en opposition, som annars hade varit mindre bohöftig, och som icke kan lända tll någon tänkbar fördel för styrelsen sjelf. Behandlinzen at dets. k. shandbrefveto lemnar en stor och giltig anledning till denna anmärkning, och vi anse Aftonbladets ställning serskildt fordra alt htet närmare fästa uppmärksamheten der Aftonbladets närvarande position är nemiligen i korthet, alt det icke kommer att vika en hårsmån ifrån do grundsalser, som det tittills varat; men det är älven vår öfvertygelse, ali regeringens goda afsigter och konungens ädla vilja allt mer och mer skola föra styrelsen til roaliserande af dess undsatser, emedan den ej kan undgå att inse, å ena sidan, all det ej gifves annan utväg, än alt taga sitt parti, och å den andra, alt öiversånzsen ull de motsatta grund satserna eller ett fortfarande vacklande, mås te a en större eller mindre del al nationens förhoppningar. Denna vår öfertygelse gör naturlig vis, att om vi, för erundsatsernas skull, någon z skulle kunna underlåta att framträda med en anmärkning mot styrelsen, sker det likväl ogerna, och på lt sa lin idrigt sätt, som möjligt. Vi anhälla nu hos läsaren all kasta en blick på, hvilkendera parten handlat på ett mera delikat sält mot. styrelsen, i frågan om det bekanta bandbrefvet, Aftonbladet eller de som tagit Vederbörandes parti helt och hållet. Då ryktet om deita bref först utkom, yttrade vi deröt ver en anmärkning i de lindrigaste termer, vi kunde anse något när motsvara sakens beskaftenhet, och uibredde oss imgalunda wvidlyftigt öfver den betydelse, som man kunde gifva deråt i en str re mening; med ett ord, vi behandlade saken endast såsom ett enkeitl och tillfälligt faktum, ca måhända välment, men något förhastad åtgärd, som af krigsministern blifvit bogången. Hade man nu låtit det vara nog härmed, så hade aken troligen snart fallit. Men nu skulle fö Dagligt Aliehanda lemna sitt fullkomliga godkännande åt saken och förklara, alt den alldeles icke lade något band på medborgares fria yttrande och handiingssätt. Derefter kom en författare i Dagbladet med ett annat försvar, sammanilätadt med allmänna satser af så betänklig natur, att dei var omöjligt att med tystnad låta dem passera, om man ej ville, blott för alt behaga, förråda sina egna grundsatser. Slutligen kom äfven Statstidningen med en artikel af ännu mera prononcerad beskaffenhet i samma anda. Aftonbladet måste derföre svara på dessa artklar, men det skedde likväl med en hofsamhet, så ögonskenligt afsigtiig, att Vederbörande väl hade kunnat åtminsione vara nöjda att det stannat dervid. Icke desto mindre kom i går åier en artikel i Postoch Inrikestidningen, hvilken framställer sådana läror, att det är med största svårighet, man kan undgå alt besvara desamma. Betta är imediertid nu icke ändamålet med närvarande betraktelser. Men Posttidningen har icke nöjt sig härmed. Pen har HMtilika sagt, alt ingen tidning mer än Allehanda bedömt saken med ,oväld,, utän de öfriga behandiat den med hänförelse,, och således är förmodligen älven Aftonbladet inbegripet i denna förebråeise. Det är på grund häraf och på det Vederbörande ej af dylika utiåtelser må förledas till villfarelse om den verkliga opinionen i landet, äfvensom emedan Aftonbiadet ogerna vill biifva Oförtjent cileradt för ovänliga tänkesätt mot Vederbörande, som vi nödgas framdraga et par omständigheter, hvilka visa huru man tänker om Aftonbladets förfarande. Verkliga förhållandet är, att vi ifrån flera mililärer både här i hufvudstaden och genom bref från landsorten, äfven af sådana, som i flera fall annars ej dela våra politiska åsigter, fått förebråelser för det Aftonbladet i denna sak varit lamt och undfallande,. För att bevisa denna uppgift, få vi nämna, att Redaktionen redan några dagar haft i sin ägo åtskilliga insända artiklar från militärer i landsorten om detta ämne, och för att ådagalägga, att dessa varit skrifna innan den sednare polemiken i tidningarPARKEN ETITANESTNT ET NGA BRA PERS M MT ST LI ATEA LATE MITTE