Aftonbladet – 18 december 1844, sida 2

Jag erhöll tio franes för detta första besök? hvarpå flere andra, till samma pris, följde. Snart hade jag köpt mig nya kläder, hvarefter jag af den goda gamla frun blef presenterad i flera hederliga familjer. Efter hand såg jag de rikaste och Törnämsta hus i Frankrike öppnas för mig. Då jag nu kommit riktigt i svängen, försummade jag ingen enda bal, konsert, opera eller annan allmän sammankomst, hvarest jag trodde mig kunna träffa originalet till mitt skönhetsideal. Förgäfves sökte jag dock bröderna till mitt ljusa hårstrå, ty intet enda af de blonda bufvud som visade sig för mina ögon, egde denna serdeles vackra firg, som min talisman. Trogen mitt löfte fortfor jag dock att söka, ideligen söka. Resultatet af detta trägna sökande var, att jag rt kom i beröring med kbhufvudstadens mest ansedda och utmärkta personer. Jag hade, hast gare än jag boppats, fått några patienter, dem jag lyckades kurera lika fort och lätt, som min beskyddarinnas spanska hund, och som min praktik var i början mycket inskränkt, använde jag all min flit för att bibehålla den hel och hållen. Några af mina kurer väckte uppmärksamhet såsom serdeles lyckade, och från den tiden var min egentliga lycka gjord. Jag blef hvad man kallar en läkare på modet, en likare för migrän och v.pörer — och hade således de lättaste och minst ansvarsfulla kurer att göra. Men under det jag studerade de unga grefvinnornas och de sköna markisinnornas krämpor, försummade jag icke de alfvarsamma studierna, oci jag inträngde hvarje dag allt djupare och djupare i den medicinska vetenskapen. Min talisman hade, som en underfull relik, blifvit inlagd i locket af en guldring, den jag aldrig försummade att bära på fingret. Lyckan syntes med ens hafva blifvit mig blid Det var längesedan jag nedflyttat från vinds