Aftonbladet – 17 december 1844, sida 2

HERRAR STFINS, DAUBERTS OCH SACKS FÖRSTA SOTREE. Om man redan i allmänhet kan fordra af ett koncertprogram att det förenar det sköna med det Iysande, dagens friska blommar med de oförgängliga alster, som redan bestått tidens prof, och slutligen att det har de sarskilda elementerna ordnade till ett symmetriskt helt, så gåtvo vid det ifrågavarande tillfället arrangörernes kända smak och konstsinne en dubbel rätt att vänta uppfyllandet af dessa fordringar. Också utvisale en Beethovens, Hummels, Mendelsohns frejdade, och numera äfven populära namn: som lästes på programmet, att man icke bedragit sig i denna väntan, ehuru det ej kan nekas, att derjemte äfven ett par artiklar blifvit upptagne, hvars alltför underlägsna beskaTenhet var något störande för det helas harmoni. Afven hörde man åtskilliga anmärkningar rörande programmets korthet (det innehöll endast 5 nummer), hvilka ej voro alldeles ogrundade, ehuru denna omständighet i allt fal synes 05 vara af mindre vigt. Exekutionen var uti de flesta fall ej atlenast tillfredsställande, utan äfven utmärkt och i några delar till och med mästerlig. . Det sista yttrandet låter isynnerhet tillämpa sig på utförandet af den Hummelska qvintetten i D-moil, för piano och stränginstrumenter. Denna pjes är identisk med den berömda Septetten , hvilken förfat