Aftonbladet – 17 december 1844, sida 2

Article Image
ningom och med vissa glanspunkter af fortfarande välde och ära. Bildningen började erhälla en mera utvidgad synkrets: nya åsigter utbredde sig; man begynte känna djupare det förutnämnda prestväldets missbruk, jemte de andliges okunnighet och sedeförderf. Redan i trettonde århundradet upphäfde sig röster emot ofoget ach det klagades högt deröfver. uppå kyrkomöten och vid allmänna folksammankomster. Men päfvedömet hyilade ännu, utbredt öfver kristenheten, såsom ett osynligt nät, hvars trådar och knutar bildades utaf munkar, prester och anilliga ordnar af alla slag. Bet inspärrade rofyet kunde visserligen, genom svaga kraftförsök, yttra sitt ohehag öfver fångenskapen; men fogelfängaren gqvarhöll det med säker och öfvad hand,, — — Arbetet är försedt med en tillegnan till-H. M. Konungen, af Salmson, samt i öfrigt både konstmessigt och elegant utstyrdt. Minnen från Stockholm 4844. Ritade af D—I. Bonnier. Tryekt hos J. Cardon, Pen första: En heskedlig herre från provinsen inkommen med sin fru och lilla dottren på ett af stadens besöktare kaffeer, der han till den klipska skänkmamsel!ens och näshöge kyparns löje och spe framställer den anspråkslösa begäran: En qlace och tre theskedar,. Den andra: En konsert å la Mi zard. Pen tredje: Hemkommen från någon ansträngande promenad sitter pappa om aftonen i sin 1 karmstol, hans Son, en liten artig pilt, sitter gre öfver hans ena ben, sysselsatt att afdraga den träng stöfveln. Får jag bli knekt, söta pappa?, frågar den lilla herrn, ja stöfvelknekt: svarar hans pappa benäget. Den fjerde: fGrannarna,. Klockan har slagit 2. Herrn och frun snisa sin lilla hvardagsmiddag. Nu morrar Fylax under bordet; dörren öppnas och åtskilliga bekanta ansigten titta in: DVi komma utan krus alt äta middag hos eder, mitt herrskap , säger den ankommande vänkära frun helt naivt till värdinnan. Herrn med lillan armen, tvenne svågrar, en sällskapsmamsell och en, två, tre små plantor med kortklippt lugg presentera sig nu, en efter annan, i den äppna dörren och inocn vet, huru många exemplar af den förbindliga familjen förstugan ännu rymmer; och som kunna tratta in med det välvilliga uppsåt att göra sig hemmastadde och husvarma. Alltför pikant och trefligt! Den femte: En nng portraittrice skall teckna af sin kusin. Hon har ritningen framför sig på bordet. Kusin Jönsdummer ter ett stycke ifrån: slätkammad, långhasad, häng!äppad och med e2tulipan i hand, så oöfverträffligt stel och träaktig. att den unga artisten nödgas bedja: Se litet skälmaktig ut. kusin lilla Betjenten. som med Hjussaxen i hand står bakem tecknarinnans stol, är icke tot nyfiken, han vill förstulet betrakta porträttet, men under tiden kniper han bokstaftigen af ljuset ett par tum nedanom lågan. Den sicite. Polkan, dansad på kröningsbalerne i Stockholm 4844 Till sist Frierieto, en liten roman i sammandraz. Pauverstråble lånar sig en vagn för att fara bort och fria till en rik brukspatronsdotter. — Vid första nattqvarter går sängen sönder. Det betyder lycka, säger pigan då hon kommer in med morgonkaffet. Sista hålet spänner han 2 hästar för sin vagn. Gör vid ankomsten entre i salongen, der han presenterar sig i de möjligast förmåniga daerar. För att intaga fadren, som är Aftonbladist, är han en vän af det hvilande representation-sförstaget. För att intressera modren. som tillhör sällskapet för öm och seålig modersvård, berättar han sig blifvit faderoch moderlös vid 27 års ålder; för att förtjusa dottren dansar han polka; för att försona sonen hoppar han kråka, vinner poiken men tappar turen, nem!. hårturen; för avt visa sin fallenhet för landtbruket besöker han slutligen fårhuset. Nu förklarar han 4 Jag söker oegennitligt ett rikt hjerta, som vill klappa mat mitt, er Pauverstråhle. Men sol hans hjerta blir förkastadt a? hela familjen. Så kommer afresans initialhastighetv. Från Fittja aftager dock hastigheten i brist på skjutspengar. Man ankommer tH hufvudstaden på apostlahästar — blir rånad. Utmattad, hånad, rånad, svär han nu att förblifva ogift. Sist uppt der han på rid larhuset och väcker motion om nedsättande af skjutslegan. Dessa teckningar, ehuru något vårdslöst kastade på papperet, äro dock ganska roliga, och vittna om en icke vaniig uppfinningsgåfra och humor hos tecknaren, Fosterländsk Historisk Almanach för år 1843. DLithografierna af O. Cardon; texten af G.I. Mellin. Penna nyårsgåfva utmärker sig bland bokhandelns julprodukter både genom elegans i utstyrsel och inre värde. Omslaget är prydt i en för den inhemska titografiska pressen helt ny genre: färgtryck i basrelief. Begge permarnes utsida föreställer pä detta sätt göthiska portaler i ljus sandstensfärg, med hvit rand: skrift öfver och under hvalfyen, och genom portalernes öppning visar sig, på himmelsblå grund, i den ena en arkitektoniskt ordnad samling trofcer, i den andra de vanliga sinnebilderna af yctenskap, konst. handel och jordbruk; de sednare bakifrån belysta a! en uppgående sol i guld; de förra ofvanifrån af en stjerna i silfyer, från hvilka strålarne på den bö fonden göra en Iyckad effekt. Inuti boken ser man porträtter deis af Konungahusets nu Iefvande med lemmar och fränder: Konungen, Drottningen, Enkedrottningen, Kronprinsen, Prinsarne Oscar, Gusta och August, Prinsessan Eugenia, Enkehertiginnan a! Leuchtenberg och Prins Max; dels af de framlidne Konung Carl Johan och Hertis Eugene af Leuchtenberg. Om likheten af den sistnämndes porträtt kunne vi ej döma; det är imedlertid val utfördt oc! tryckt; men alla de öfriga — med undantag, säll samt nog af D. M. Konungens och Brottningens can — torde kunna räknas bland de mest träffade, som stentryckspressen frambragt i ett så litet format. — I ett förord anmäler förläggaren sin afsigt att, on denna årgång röner framgång och uppmuntran af all mänheten, fortsätta utgifvandetaflättköpta och clegant: historiska. almar chor, i hvilka småningom äfven få Iderneslandets öfriga Konungar äro ämnade att före Jkomma — I texten har hr Mellin lemnat ett sam mandrag af det regerinde Könungahusets historia hvari träffa skilliga mindre allmänt bekanta dr och anekdoter. En interfolierad kalender finnes na Iturligtvis bifogad. HERRAR STFINS, PAUBERTS OCH SACKS IRSTA SOTREE. hat kan fardra af ett kon

17 december 1844, sida 2

Thumbnail