Aftonbladet – 12 december 1844, sida 2

7 ken och instöter sin dolk intill skaftet uti barbarens bröst. Han föll och vältrade sig i sitt blod, under de mest rysliga förbannelser. Lambert vände sig om — och Henrik stod vid hans sida. — Tvenne resande promenerade en dag på ägorne; af ett ulaf de många nybyggen, som dagligen ant läggas på Towns område, då deras uppmärksamhet fästades på en gård, som utmärkte sig framför de andra genom sitt treiliga och nätta ulseende. ;Hvem bor der? frågade en af dem en gumma, som gick förbi. Den. gamle Jacob Lambert, som genom mordbrand för-sex år sedan förlorade all sin rikedom, och hans dotter Helena, det mest älskvärda, välgörande och det skönaste fruntimmer i hela nejden, samt -hennes make, Henrik, som vid Niagaras fall frälste: bådas lif. — Sen j de der tre barnen som springa och leka omkring huset? De läro Helenas och Henriks barn. —h. — Förr var det brukligt att höga och allerhögsta herrskaper afläto hulda handbref til dansöser; nu deremot afiåta danserskorna huldrika skrifvelser till: höga personer. Så hart. ex. Fanny Elster -lätit till teaterintendenten friherre von Frays afsända följande bref: Tillåt mig, herr baron, att förklara min innerligs facksamhet för de glada stunder jag fick tillbringa det kära Mönchen. genom er vänskapsfulla tillätelst för mig att här !å gifva några representationer. Pe nådiga sätt på hvilket jag blifvit emottagen af Dera IMajestäter, och den utmärkta tillgifvenhet: j96 fon ar härvarande publikum, har gjort Munchen för all