Aftonbladet – 12 december 1844, sida 2

nom-laga kraft ägarido dom, här i riket till straff för förra brottet fälld; värde dock iakttaget hvad om förening eller sammanläggning af straT förut sagdt är, der-han förra straffet ej till falio undergått, innan senar brottet begicks. 2 19 6. Föröfvar den, som till fängelse iförsta grad dömd är, brott som dödsstraff ej medförer ; varde straffev skärpt ;genomhans inneslutande ix mörkt rens rum på högst tjugoen dagar; och må denna skärpning, i svårare fall, verkställas tre gånger, dock med minst tre månaders uppehåll emellan hvar gång. 7 Kap. Om de grunder, som utesluta eller upphäfva straffbarhet. 1 S. Gerning, som eljest straTbar är, vare straftlös, om den begås af barn, innan det fyllt tio år; dock äge domstolen efter omständigheterna förordna, att barnet af föräldrar eller annan, under hvars vård och lydnad det stär, med aga hemma i huset rättas skall, eller i allmän uppfostringsanstalt insättas, om tiligång dertill finnes. 2 8. Gerning, som begås af den, som är afvita, eller hvilken förståndets bruk, genom sjukdom eller ålderdomssvaghet, är beröfvadt, vare strafflös. 3 6. Har någon, utan egen skuld, råkat i sådan sinnesförvirring, att han ej till sig visste; vare gerning, den han i det medyctslösa tillstånd föröfvar, strafMlös. 4 6. Har döfstum begått gerning, hvars straffbarhet han, för bristande undervisning eller. erfarenhet, ej kunnat inse; vare frän straff fri. 35 6. Har någon, för att afvärja trängande lifsfara, föröfvat gerning, hvarförutan räddning ur den fara ej möjlig var; derföre skall han ej till straff fällas. 6 6. Varder man af annan med våld eller hot så överfallen, att fara är för lif eiler helsa, eller sker våld eller hot, för att någon till otukt tvinga, eller någon dess frihet olofligen beröfva; då äge man rätt till nödvärn, och vare strafflös för all: skada, som man deri gjort, der man ej sträckt värnet längre, än till farans afvärjande nödigt var. 7 8. Emot den. som begår inbrott eller eljest oIafligen och med våld tränger sig in i. annans hus gård eller fartsg nattetid. eller sätter sig till, motvärn, ehvad det är natt eller dag, mot den, som sitt värja eller å bar gerning ätertaga vill, må ock det våld utöfvas som nöden kräfver. 8 . Sätter sig fånge eller häktad person till motvärn emot fångvaktare eller annan, som honom från rymning hindra vill, eller emot föreståndare eller uppsiningsman vid strafinrättning eller häkte, då denne honom till ordning inom inrättningen eller häktet hälla skall, eller sätter sig någon, som häktas skall till motvärn emot den, som äger häktningen verkställa, eller dervid biträder; då må ock det våld brukas, som till rymningens förekommande, ofdningens bibehållande eller häktningens verkställande nödigt är. Lag samma vare, der annan, än fånge, häktad perison eller den, som häktas skall, sätter sig med våld leiler hot emot den, som rymningen hindra, ordningen bibehålla eller häktningen verkställa vill. 9 Finnes någon, i: fall som i 5 sägs, hafva öfverskridit hvad för hans räddning nödigt var, eller i fall som i 6, 7 eller 8 sagdt är, hafva gjort större våld, än nöden kräfde; pröfve domstolen, efter omständigheterna, om han för uppsåtlig gerning, eller blott såsom fir vållande straffas bör. Var så trängande nöd eller fara för handen, att han sig ej besinna kunde; då må han från straff frias. 410. 8. Kommer någon den till hjelp, som finnes i nöd stadd, efter ty förut sagdt är; Vare ock för honom lag, som hade han sjelf i den nöd sig befunnit. 14 8. Dör förbrytare, vare allt straff förfallet; dock gången böter ut, hvartiil han dessförinnan genom laga kraft ägande dom fälld varit. 42. Straff vare förfallet för brott, som ej blifvit åtaladt 4. inom två år, om det ej i lagen med svårare straff, än fängelse i sjunde grad, belagdt är, eller 0. inom fem är, om. det ej-i, lagen med svärare straff, än fängelse i sjette grad, belagdt är, och den, som brottet begick, ej under de fem är gjort nytt brott, som åtalas kan och med fänI gelse i sjette grad eller svärare straff beligdt är. I 43 .De i 42 8 bestämda tider skola räknas, i jallmänhet från den dag brottet begicks, men i fall, jsom i 48 :kap. 47:elier. 49 S, eller i 20 kap. 4 S sagdt är, från den dag laga kraft. ägande dom om återgång ar giftermål eller skillnad i äktenskap gafs Åtal anses vara börjadt, då kallelse till svaromål är den, som tilltalas skall, i laga ordning kungjord eller han för brottet hältad biilvit. . 14 S. Är åtal å brott, som i 42 sägs, börjadt inom tid, som der för hvarje särskildt fall bestämmes, och har det åtal blifvit afbrutet, utan. att den tilltalade dertill skuld varit; då skall, för rättigheten att åtalet fullfölja, lika tid, som för hvarje fall i samma utsatt finnes, räknas från den dag afbrottet skedde. 45 S. Är någon, genom laga kraft ägande dom fälld till straff, som ej svårare är, än fängelse i sjelte grad; och verkställes ej domen inom tio är sedan den gafs; vare det ådömda straffet förfallet 46 S. För brott, som af embetsman begås i embetet, gälle ej viss tid till åtal, der brottet med annat straff, än böter, i lagen belagåt är; ej helle viss tid för doms verkställande, der annat strat, än böter, ådömdt blifvit. 8 Kap. Om skadestånd. 4 6. Skada, som någon genom brott annan tillfogar, skall af den brottslige gäldas, chvad brotte! skett af uppsåt eller af vållande. Har den, som skadan led, genom eget vållande dertill medverkat. virda ckadaoctåndoet jemkadt; efter ty som skälig!