Aftonbladet – 12 december 1844, sida 2

26. I mål, som kroppsskada angår, skall undetskadeståndet räknas icke allena läkarelön och annan kostnad, utan äfven ersättning för hinder eller brist i den skadades näring, för sveda och värk, så ock för Iyte eller annat stadigvarande men, om sä— dant blifvit honom tillfogadt. 3 SFör lidande, som genom brott emot -per-sonliga friheten eller genom falsk angifve!se eiler an-nan ärekränkande gerning, må anses vara någon tillskyndadt, skall ock vedergällning gifvas, : 4 8. Komma dödad persons maka eiler barn att, genom -hans frånfälle, sakna nödigt underhåll; då. skall hvad för makan eller barnen skäligen tarfvas;. till dess de sig eljest försörja kunna, såsom skadestånd gäldas: och må det skadestånd, efter omständigheterna, sättas att utgå i ett för allt, eller. å ser. skilda tider. ö 3 S. Den, som olofligen befriar någon ur bysättningshäkte, stånde i borgen för hans person, och vare förty skyldig att skaffa honom åter, eller att, der han ej framkommer, gälda det belopp, hvarföre? han bysatt var, ändå att gerningen efter 44 kap. 28 S strafflös är. 6 S. Hafva flere i brott tagit sådan del, som i 5 kap. 4, 3, 4, 6, 7 eller 8 S sägs; svaren de, em för alla och alla för en, till skadeståad; varen ock de, som efter 40 i samma kapitel gjort sig delaktige i brottet, derigenom att de dolt, köpt eller föryttrat det de vetat vara genom brott åtikommet, eiler besörjt omarbetningen deraf, hvar för sig till. lika ansvarighet med gerningsmannen bundne för det, hvarmed de sådan brottslig befattning tagit. 7 Är skada gjord af den, som cj fyllt femton år, eiler af sådan person, som i 7 kap. 2, 3 eller 4 omtalas. och kan ej den, som skadestånd njuta bör, det utfå af någon, som för underiåten värd öfver den, som skadan gjorde, är förfallen till ansvar för vållande; då hafve han, som skadan led, rätt att. skadeståndet erhålla af dens egendom, som skadan gjorde, vare dock, med afseende så väl på dennes större eller mindre förmåga att sin handlings skadlighet inse, som på de tillgångar han äger t.ll skadeståndets gäldande, beloppet deraf jemkadt, efter ty som skäligt pröfvas. Ej skall till skadestånd, i det fall nu sagdt är, tagas hvad som till uppfostran för barn eller underhåll för afvita eller döfstum, nödigt finnes. 8 . Är någon från straff fri efter 7 kap. 5 8, eller har straff förfallit, efter hvad i 44 eller 42 af samma kapitel sägs; vare dock målsägande ej derigenom betaget att det skadestånd söka, hvartill haneljest kan berättigad vara. 9 . Målsägande är den, mot hvilken hrott begånget är, eller som deraf förnärmad blifvit eller skada lidt; så ock den, som den förnärmaide eller skadade målsmannarätt äger eller cijest satt är att talan föra. 9 Kap. Om förräderi; så ock om andra för Rikets säkerhet menliga brott. 4 6. Hvar som, i uppsåt: 4. att lägga Sverige eller Norrige under främmande makt, eller från något af dessa riken söndra en dertill hörande del eller besittning; eller 2. att bryta rikenas förening, eller med våldsamma medel upphäfva eller ändra den emellan rikena stadgade föreningsform, eller någon af deras: grundiagar; eller 3. att konungen lif eller frihet -beröfva eller honom från thronen uttränga; eller 4. att thronföljare eller annan prins, som till thronen arfvinge är, lifvet beröfva, eller någon af dem från thronföljden utestänga; gör uppror, eller annan gerning, den der innefattar uppsåtets fullbordan eller försök dertill, som i 3 kap. 4 sägs; en sådan förrädare miste lifvet, eller straffes, der faran ringa var, med fängelse i förste grad. 2 g. Begår någon brott, som, efter 410 i Regeringsformen och 77 8 i Riksdagsordningen, skall såsom förräderi anses; varde dömd efter ty i 4 N skils. 36. Har stämpling till förräderi; som i.4 eller 2 f-sagdt är, blifvit gjord, utan att förräderiet: tilk försök kommt; då, skal anstiftare af stämplingen straftas med fängelse i första eller andra grad, eiler, der faran ringa var, med fängelse i tredje grad. Deltagare i sådan stämpling straffes med fängelse, högst i tredje grad. 4 . Har någon, muntligen inför menighet eller: annan folksanwing, eller i skrift, den han utspridt eller utsprida tåti t, uppmanat till förräderi, som i 4 eller 2 sagdt är; straffes, när uppmaningen ingen straffbar verkan hade, med fängelse, högst i fjerde: grad. Samma lag vare om den, som annans skrift: utspridt elier utsprida låtit, att dermed komma sådant förräderi åstad. 5 Har svensk eller norsk man, genom uppmaning ciler eljest uppsätligan, förmått främmande makt att med krig anialla de förenade rikena, eller makt, som med dem i krig förbunden är; miste iifvet. 6 S. Bär svensk eller norsk man vapen mot någor af de förenade rikena, eller mot någon med dem i krig förbunden makt; miste lifvet. 7 8. Svensk eller Norsk man; som 4. till främmande Makt förråder krigsfolk eller andra invånare i något af de förenade Rikena, el-ler land, stad, fästning, pass eller annan försva post, tyghus, magazin, vapeneller provianuUörråd, fartyg, krigskassa eler annat dylikt, som tilihörer något af de förenade Rikena eiler Makt, som med dem i krig förbunden är, eller något sådant, i förrädlig afsigt, förstörer eller förderfvar; eller 2. förleder de förenade Rikenas eller med dem förbunden makts krigsfolk att till fienåen öfvergå, ; e!ler till uppror eiler annan trolöshet; eller 13. i förrädlig afsigt hindrar användandet af de förenade Rikenas eller med dem förbunden Makts krigsfolk emot fienden; mste