Aftonbladet – 12 december 1844, sida 2

, 4 8. Har den brottslige sjelf ängifvit brottebelter, när han tilltalades, derom gjort sannfärdig bekännelse och den sedan vidhållit, eller har han, utan egen skuld, varit för brottet längre tid ivhälktehållen; varde det, vid: straffets bestämmande; såsom mildrande omständighet ansedt. 35 . Förekomma både försvårande och mildrande omständigheter; pröfve domstolen; hvilkadera öfvervägande äro. 6 S: Äro fören gerning flera straffarter stadgade, utan att i lagen angifves särskild grund för användandet äf den ena eller den andra; då skall den straffart användas, som först utsatt finnes, när den svårare är, om ej mildrande omständigheter öfvervägande äro, och när den lindrigare är, om ej försvårande omständigheter öfvervägande äro. 7 6. Är straff beroende a värdet å viss egendom; gälle det värde egendomen hade å den tid brottet föröfvades. 8 S. Begår den brott, som fyllt tio, men ej femton är, och pröfvas han hafva ägt nog urskilning att gerningens brottslighet inse; varde dömd till fängelse högst i femte grad, omgerningen i allmänhet med dödsstraff belagd är, och högst i sjette grad. om fängelse i högre, än denna grad, derför2 i allmänhet stadgadt är. Pröfvas han ej hafva ägt nog urskilning att gerningens brottslighet inse, eller är brottet ringare, än nu sagdt är; -vare lag, som om yngre barn i 7 bj må sådan påföljd, som i 2 Kap. 21 utsättes, ådömas brottsling af den ålder här sagd är. Fj heller skall brott, som någon i den ålder begått, honom tillräknas till förhöjning af straff för återfall i brottet, der sådan förhöjning särskildt i lagen utsatt finnes, efter ty i 48 N sägs. 9 8. Begår den brott, som fyllt femton, men ej aderton år; då skall dödsstraff till fängelse i första eler andra grad, och fängelse i första grad till samma straff i andra grad nedsättas. 40 . Pröfvas någon, som brottslig, gerning begått, dervid icke hafva ägt förståndets fulla bruk, eharu han ej kan för strafflös anses eftör 7 kap. 2 eller 5 S; då gälle om dödsstrat hvad i 9 8 sägs och må, i ty fall, jemväl fängelsestraff nedsättas, etter omst: ändigheterna, en eller 2 grader under hvad i alminhet å gerningen följa bort. San lag vare om döfstum, som ej efter: 7 kap. 4 SY strafflös är. 41. 8S. Innefattar en handling flera brott, och är strattet å ettdera svårare, än å annat; då skall det svåraste straffet ådömas: är hvardera brottet belagdt med samma straff; varde det straf ädömdt. I båda dessa fatl skall brott, hvarföre kildt straT ej ådömes, betraktas såsom försvårande omständighet. Är någotdera brottet belagdt med förlust af embete, eller påföljd, som i 2 kap. 20 omtalas; vare ock den förlust eiter påföljd ådömd. Der en handling innefattar brott, som i serskilda afseenden mod olika straff belagdt är, vare ock lag, som i denna 8 sägt. 42 . Utgöra fiera brottsliga handlingar, fortsättning af ett och samma brott; varde sådant, vid straffets bestämmande för det brott, såsom försvårande omständighet ansedt. 435 S. Har någon i flera handlingar föröfvat särskilda brott; varde dömd till straff för hvarje brott särskildt, med de inskränkningar, som i 14, 15 och 16 SS sägas. : 44 8. Är någon till: dödsstraf förfallen; då må ej annat af de i 2 kap. 4 8 nämnda straff dermed förenes. 45 S. År någon för särskilda brott förfallen till fängelse under första grad; då må ej, vid förening af straffen, dessa i nägot fall sättas öfver fängelse i andra grad; ej heller, der flera straff under denna grad förenas skola, den fängelsegrad öfverskridas, som är närmast öfver den, hvartill förbrytaren gjort sig skyldig för det svåraste af de begångna brotten. 46 NS. Har den, som gjort sig skyldig till fängelse i första grad, tillika hegått brott, som med böter belägges; vare sedhare strafet för alet. Är han skyldig till fängelse i annan grad; gånge af böterna ut hvå1l han gälda kan; och skall, der han fängelsestraffet ej redan utstått, hyad af böterna ej gäldas kan, öfvergå till fängelse i den grad, som förut ådömed är: i ty fall varde fänget setiden i sagda grad förlängd med hälften af de dagar, som efter 2 kap. 1148 motsvara hela det bötesbelopp, som förvandlas skall: gå de dagar ej till jemnat tal; varde den dag ej räknad, som öfverskjuter jemna talet. Ej må fängelsestram, genom sådan förlängning, öfverskrisa högsta tiien i der förut ådömda grad. ! Har den dömde redan wundergått fängesestraffet; då skall hvad af böterna ej gäldas kan, förvandlas efter ty i 2 kap. 44 8 sägs. 47 S. Nu kan så hända, att någon, sedan han blifvit, genom laga kraft ägande dom, till straff för ett brott fälld, varder öfvertygad att förut hafva föröfvat annat brott; då skall han så dömas, som hade han på en gäng varit för båda brotten lagförd; och varde, vid stratfets tillämpning, afräknadt hvad han af det honom förut ådömda straff redan kan hafva utstått. Har någon föröfvat nytt brott, sedan han, genom laga kraft ägande dam, blifvit. till straff fälld, men innan han det straff till fullo undergått; varde då jiakttaget hvad om förening af stråff för särskilda brott förut sigåt är; dock så, att om den, som tiil fängelse under första grad dömd är, gjort sig skyldig till nytt fängelsestraff under sagda grad, senare stra Tet skall sammanläggas med hvad af det förra återstod, då det nya brottet begicks, Ej må. likväl, vil sådan sammanläggning, andra fängeisegraden öfverskridas; ej heller den fängelsegrad , som är närmast öfver den, hvarinom längsta tiden faller, vare sig den, hvartlill senare straffet, eller den, hvartill återstoden af det förra uppgår; och skall på sammanlagda straifet afräknas hvad som af sagda återstod kan vara verkstäldt, sedan det nya brottet begicks. 48 SDer lagen utsätter särskildt straT för den, som ånvo begår brott, skall det straff ådömas, då så