Aftonbladet – 11 december 1844, sida 2

ende på sammanträdet i Linköping. Vi anse det vara alldeles i sin ordning, att det officiella bladet är det, som uppträder till ministerens försvar, serdeles då det sker på ett såhumänt sätt, som här, och för att låta frågan blifva sedd från alla sidor, införa vi äfven Statstidningens artikel in extenso, men skole tillika tillåta oss några anmärkningar och frågor i anledning deraf. Artikeln lyder så: OCKSÅ ETT ORD I EN AF DAGENS FRÅGOR. Flere så väl af hufvudstadens som landsortens tidningar hafva haft mycket att anmärka mot Chefens för Landtförsvars-departementets bekanta Cirkulär tll Hrr Generalbefälhafvare. Betraktar man det med fullkomligt opartiska ögon, synes det likväl icke erbjuda något serdeles anmärkningsvärdt. Erinrar man sig blott. till en början, att Regeringen i representationsfrågan förklarat sig icke vilja lägga sin auktoritet i vågskålen till fördel, vare sig för det ena eller andra förslaget, så måste man finna ganska konseqvent, att hon icke kan önska, det medlemmar af en Embetsmanna-klass, hvilken till Konungen, såsom sin Högste Befälhafvare, står i ett helt annat förhållande än hvarje annan, ställa sig i spetsen för, d. v. s. underteckna inbjudningar till sammankomster, för att afgifva adresser till Ständerna, i strid med Regeringens förklaring, och något annat än en sådan önskan yttras ju icke i det ifrågavarande Cirkuläret? Och att yttra önskningar mätte väl lika litet vara Konungen förmenadt, om den enskilde medborgaren? Nägot helt annat är det väl att, såsom Riksdagsman, från sin bänk begagna sin lagliga rätt att tala för och emot hvilket förslag som helst — och detta har Regeringen, oss veterligen, icke på något sätt hvarken velat, boråt eller kunnat hindra — än att, utom Riksdagen, uppskära budkafle (vi låna uttrycket ur Winterbladet) och kringsända den i sin ort, för att samla dess invånare till rådplägning och afgifvande af adresser, heist när det sker af Embetsmän inom ett Stånd, som man väl måste erkänna ståictt mera omedelbart lydnadsberoende af Konungen, än hvarje annan, och som dessutom ,.i fall de höra till Rikets första Stånd, hafva rätt att infinna sig inom detsamma och der förorda och rösta för det förslag, de önska att se antaget. Hvad som deremot mera förtjenar att -anmärkes är. att de Tidningar, som göra detta Cirkulär till föremål för sitt klander, just äro de, som framställt den önskan, att Konungen i afseende på de högre Embetsmän inom Rikets första Stånd, som yttrat sig mot det fallna representationsförslaget, genom sin inverkan på deras ö vertygelse måtte hafva:förekommit sådana yttranden, och att de icke allenast gällat, men lofordat hvad de föregifvit vara ett tecken till Dess ogillande af deras handlingssätt som representanter, nemligen: att de icke blifvit utnämnda till de platser, hvarpå man trott dem göra anspråk. Således skulle det vara mera tillåtligt att y!tra en önskan, som lägger band på en Embelsmans fria ulöfning af sin Ruksdagsmannarätt, än en önskan, som blott inskränker s:g till sådana Embetsmän, hvilka, utom representationen och under varande Riksdag, på eget bevåg och i oträngdt mål, ställa sig : spetsen för opinionsyttringar, i strid med Regeringens förklaring? Detta följer dock ganska naturligt af dessa tidningars förhållande. Hvad dernäst sjelfva den åsyftade opinionsyttringen angär, så förutsätter den naturligtvis, att det i:rägavarande Reformvännernas representationsförslag i opinanternas tanka är det bästa möjliga. Men för icke få månader sedan hyste ju subskribenterna för let förra samma tanka derom? Reformvännernas förslag bevisar likväl, att ett i alla afseenden bättre kunnat ästadkommas. Låter det således icke tänka sig, att en förbältring äfven af detta bättre vore möjlig? Absolut fuilkomligt kan ju intet menniskoverk blifva? Om således äfven detta skulle lemna rum för ett ändamålsenligare eller -antagligare, så hade man ju budkaflat, orerat och petitionerat förgäfves? Det vore ju en deconfiture? Vi tro oförgripligen att petitionsväsendet i detta ämne kan vara fullt belåtet med den det redan förut . erhällit. Om det före Riksens Ständers sammanträde kunde hafva en giltig anledning, såsom uttryck af nationens önskan af en representationsförändring i allmänhet, så har den ingen sedan Ständerna sammanträdt och så väl de, som den andra Statsmakten, omisskänneligen ädagalägga, de förra sitt bemödande att tillvägabringa en sådan, och den sednare sin önskan att se de olika meningarne derom försonade. iitt petitionerande under Riksmötet; till förmän för ett visst förslag, innebär säledes, i vår tanka, ett anspråk på högre insigt och urskillning i detta ämne än Nationens högsta Jury, eller, som kommer på ett ut, ett misstroende till både dessa och till begge statsmakternas goda vilja, som vi åtminstone icke anse någon medborgare tillständigt att ;ka och underhåila, aldraminst medborgare af den samhällsklass, som Cirkuläret angår. Så beskaffade petitionstillställningar stå, i vär tanka, icke blott utanför vära seder, men äfyen utanför våra konstitutionella förhållanden, och vi säga med en stor Fransk Publicist: tout ce qui est audehors de la constitution est contre elle. Innan vi göre några anmärkningar, böre: vi, till undvikande af allt diskussionens urartande till bilterhet, upprepa den erinran, att äfven enligt vår ölfverlygelse, det ifrågavarande handbrefvets aflåtande icke utgått ifrån någon afsigt att vilja qväsa svenske medborgares rättigheter, utan fastiner varit en ögonblickets ingifvelse, dervid man icke så noga hade beräknat den nödvändiga och redan i första hand inträffade konseqvensen, att en på detta sält yttrad önskan genast af nitet eller fjesket skulle tydas såsom en befallning, och jemväl hos allmänheten få ett utseende icke så långt skiljt derifrån. Men efter detta medgifvanTatt är AT Et ng af