Aftonbladet – 11 december 1844, sida 2

RARE EE nn RENAR rann n ohyggligt stor kopparpanna, som alltid är färdig tt springa sönder och hotar att med sina eldtungor uppsluka hela trädapparaten bakom sig. Andtligen lir man icke qväfd och -nedsotad af rök och kolstybbe. Dessa äro den atmostferiska lokomotivens negativa företräden. Ett positivt är dess ofantliga hastighet och lugna rörelse. Deremot måste man inmärka en viss mindre behaglig gungning åt sidorna, som dock förmodligen i framtiden lätt kan förekommas. — : NAPOLEONS YTTRINGAR OM TOBAKSRÖKNING Franska skalden Barthelemy har i ett skaldestycke, kalladt Part de fumero, besjungit tobaksrökandet. Detta är försedt med en hop noter, som flerestädes äro intressantare än sjelfva verserna. Så berättar han ibland annat, att Napoleon, oaktadt han sjelf aldrig rökade, skänkte sina generaler som dyrkade de ångande gudomligheterna dyrbara pipor; ja marskalken Oudinot skail hafva fått en, som var värd 300,000 fr. En gång hade han sjelf fätt en dyrbar pipa i present af persiska sändebudet, och ville försöka den, men bar sig så illa åt, att han ej visste indraga röken. Hans kammartjenare Constant visade honom då huru han skulle bete sig; men då han åter skulle försöka, kom röken i ruftröret, så att han utstötte den genom näsa och öron. När han åter kunde andas, utropade han: Otez moi cela! qwelle infection! Oh, :des cockonss-le Coeur Me tourne! Han kände de obehagliga följderna en lång stund efteråt och sedan atsade han sig för alltid ett nöje, hvilket såsom han sade endast vore godt å desennuyer les faingans. skalden bifogar äfven en annan berättelse, enligt hvilken Napoleon skulle hafva i yngre år rökat men då af politiska skäl. I Egypten skall han nemligen, för alt visa aktning för det besegrade landets bruk, och inrättningar hafva vid tillfällen då sådant erfordrats rökat, eller åtminstone låtsat göra det, och hans gamla mammeluck skall hafva bevarat pipan.