Aftonbladet – 11 december 1844, sida 1

de genom andra förmåner kunde öfverväga utgifterne. l b Att likväl våra sollenna promotioner äro, om icke fulikomligt onyttiga, åtminstone ej eller oundgvänglist nödvändiga, och att studierna ganska väl kunna bestå och blomstra dem förutan, det visar sig tillräckligt redan af förkållandet i Pyskland, der de mer eller mindre länge-edan upphört. För min del kan jag ej öfvertyga mig, att endast hos oss antingen fårre skulle stud-ra, eller dessa färre studera sämre, om våra inagi strar icke såsom nu sker, promoverades endast hvart tredje år. Vetenskaperne måste ega sit värde uti och genom sig sjelfve — de -böra studeras för sin egen skull och ej låna sitt intresse från en yttre ceremoni. Skulle ej någon kunna eler vilja betrakta dem från denna synpunkt, så vore säkerligen både han: sjelf och -samunället mera belåtne, om han vände sin verksamaet åt annat kbKåll, än åt studierne. Dessutom är det oss bekant, att vid rikets andra universitet .medie ne dicentiater flere gånger blifvit i sednare tider promoverade, så snart de fullständigt presterat alla de till deras grad erforderlige preIstand ; och jag. frågar, om antingen de sjeifve eller fakultetens ledamöter derigenom blifvit på någst sätt lidande? Så mycket vet: jag, att: de förra sjelfve anbållit om ett .sådant. promot:ons sätt hos Kongl. Maj:t och att de sednare, dertill gifvit silt tillstyrkande förord. Deremot kar jag ej hört, att detta inverkat menligt på de medicinska studierne, eller att de såiunda promover rade derföre mindre väl hafva fullgjort sina åligganden. Men, säger man, våra promotioner äro glada ungdomsoch kunskapsfester, ja till och med folkfester, och vi beuöfva glädje i lifvet; vi måste således fira dem sällan och högtidligt, emedan de annars ej göra tillbörligt intryck. Jag. vill nu ej härtill svara, att man, med åberopande al ett sådant behof, kunde rättfirdiga hvilken onödiglet eller skadlighet, som heist. Jag will endast anmärka, att dessa så firade glädjefester äro förenade med flere och vigtiga olägenheter: som, efter min öfvertygelse, ej kunna derifrån åtskiijas; Också hafva flere af kandidaterne i undeidånighet anhållit hos Kongl. Maj:t, att de af gunst och nåde måtte befrias ifrån den glädje, hvilken man sålunda vill bereda dem. Och kunne :vi utan en viss löjlighet eiler förvändhet motverka denna deras anhållan? En glädje, hvartiil man tvingas, är visst ingen glädje, hvad annat den då må vara. Eller skulle kanske. fakulteten likasom säga till kandidaten: du tar atbetat redligt, och gjort dig förtjent af den belöning, hvilken jag derföre utfästat. Men iunan du utbekommer denna, måste du vara eller visa dig glad; du må vilja det, eller ej... -Oci, vill eller kan du ej sjelf giädja dig, så måste da dock bestå kostnaden. dertill. åt mig och. andra, som viljx och kunna det. — För öfrigt har jag ej hört någonting vidare anföras till tre-årsprometionernas försvar, om icke, att uti dem eller deras id, såsom man säger, skall ligga någonting rätt skönt och vackert. Jag kan Kkväl ej finna, hvarföre det sköna uti dem nödvändigt skall bero af de promoverades antal, och hvarföre de skola vara sköna, om de förrättas endast hvart tredje år; men icke, om de anställas oftare. Enda förkla ringen dertill vore, om det sköna ej skall ligga i sjelfva promotionen, utan i den dermed förenade pompen och ceremonien m. m. Utomdess pläsar det sköna aldrig tillskynda någon menniska, vare sig obehag eller bekymmer, öch fråga är. om våra promotioner ej göräå det sednare för mången af våra kendidater. Den ifrågavarandeansökningen torde i någon mån upplysa, huru dermed förtåller sig. En annan omständighet, som förtjenar uppmärksamhet, är den, att våra tre-åriga promotioner rätt ofta tvinga fakulteten. till verkliga och sällsamma orättvisor mot kandidaterne, utan att lertill finnes något fullgiltigt skäl. Fakulteten nar nemhigen utfistat pilosophix-doctorsgraden såsom belöning åt den, som genom. nöjaktigt afagda lärdomsprof visat sig vara af värdigheten örtjent. Om nu: kandidaten ä sin sida fulltäne ligt presterat alit, hvad man af honom begär, rvarföre skulle då fakulteten förhala med hans oclöning, i händelse ban genast vill utbekomna. den. Under hvilken förevändning kn sålant erkännas för lämpligt och rättvist? Härtill ommer, alt alla emolumentlerna al graden äro istade, icke vid kunskapernes ådagaläggande och äledes. vid det väsendlliga, utan vid den ofta ängt sedan inträffande prömötiöns-ceremonien,