Aftonbladet – 11 december 1844, sida 1

bukett mellan sina händer. — Ack) fortfor hon, o, att jag lika lätt kunde Törstöra den sorgJiga rikedom, hvartill jag är; aritagerska, kanske skulle då en räddningsport öppnas för mig! Hon lutade den af en häftig feber brinnande. pennan mot den högra handen, och fortfor under djupa suckar: Man kan tillhandla sig allt, den sämsta slaf, ja, äfven djuret, som tjenar till menniskans nöje: men den olycksaliga qvinnan äger endast rättigheten äll för sina rikedomar tillhandla sig den tyrann, som skall undertrycka henne! — — Så läg och föraktlig är då jag, att endast genom miu fars guld kan jag få blifva maka åt ett sådant odjur, som Morris!) , Tvenne floder af tårar fuktade hennes heta kinder, och från den fulla barmen flydde smärtans suckar — då hon varseblef i ena ändan af rummet en rikt beprydd säng; hon betiekte härvid ansigtet med händerna och under utrop Se der bålet,, lät hon hufvudet nedfalla på bröstet. — I samma ögonblick öppnade sig brudsängens draperier. — Helena -framstötte. dervid; elt rop, och föll på knä. Henrik sted vid hennes sida. — Min Helena! utropade denne tryckande henne mot sitt bröst; men Helena slet sig lös från hans armar, flydde till en annan sida af rummet, och pekande på sängen, utropade: Fly, Henrik! Fly, och fr sta mig icke alt bry-! ta mina pligter; min fars vilja har kastat sig emellan oss såsom cn dödens förbannelse, och jag kan icke mera blifva din. Afsky mig Henrik — — fly! jag ber dig derom i vår kärleks namn: Fly ! Hon slöt, och skyndade bort, utan att afvakta SVar, (Slutet följer.) (6.