Aftonbladet – 10 december 1844, sida 3

ZTeatern företer i detta ögonblick intet nytt. Man har en gång gifvit Ohblenschlägers Hakon Jarby och en annän gång Holbergs vöfverträffliga lustspel: Barselstuen; hvilken ännu alltid gör icke blott furore; men fanatismo. Kalifen i Bagdad är fortfarande den lyriska seenetis käpphäst, likväl har man ett par gånger för nödig omvexlings skull gifvit Aubers Svarta Dominon, der Phister, den präktige komikern, alltid kommer publiken att gapskratta förmedelst den stora mathemtare, hvarmed han träder in på scenen. Det är en särskild historia med denna mathemtare. Under förra konungens lifstid bespisades nemligen, som man vet, en oändlig mängd folk dagligen ifrån hofvets kök, en hop hungriza grefvar, baroner och bäronessor från alla rikets ändar. För den räkningen hade man låtit göra ett särskildt matspann om åtta ttager, deri maten fördes från slottsköket ut i staden. När nu kungen dog och det gjordes indragningar vid köket, undrade man mycket. hvart den stora mathemtåren skulle taga vägen. Puister hade låtit förstå att han gerny skulle vilja ha den, men just derför att Phister är en gammal spektakelmakare, fruktade man att låta honom få den och man svarade nej. Hur det nu gick till, visste likväl Phister att genom tredje, fjerde man verkligen skaffa sig bemälde matspann, och hur stor blef icke publikens förvåning, när den en vaeker afton fick se den stora. komikern inträda på scenen, förande den oformliga mathemtaren ganska riktigt med sig! Man ville taga ner huset med bravorop och applådissemanger.... Om lördag gilves ett nytt originaldrama, kalladt Eiäghs Söner,, at preudonymen Carit Etlar, (Brosböll). Af Öhlensehläger har. man äfvenledes att snart vänta en dramatisk nyhet, Gengångaren på Herlaufsholmp. .Bournonville är i tagen med en ny ballett, som skall heta Kirsten Pils käll:. Ni påminner er tilläfventyrs, från ett af mina föregående Kinesiska Bref, ett litet oskyldigt skämt, jag tillät mig med afsende på detså mycket omskrifna Runamo i Blekinge. Jag kunde icke underlåta att relevera det komiska utseende den lärda antiqvariska frågan erhållit genom Berzelii obeskediiga hypothes, att alltsammans blott skulle vara en naturlek, åstadkommen genom en sång af trapp i granit. En ung dansk archeolog vid namn Worsaae har nu uti ett just i dessa dagar, utkommet specialarbete. öfver Runamo bragt den nämnda: Berzeliuska hypothesen till Så godt som full evidens, och detta: tvertemot såväl den frejdade geologen Forchhammers tillförene officiellt afgifna vittnesbörd om att RunaMoristningen icke vore något geologiskt fenomen, som ock den store areheologen Finn Magnusens vidlyftiga opus. öfver oftaberörde hällristning, hvilket sednare:; opus blifvit högtidligen kringsändt till alla möjliga lärda samfund och akademier, med anspråk på att gälla som ett ojäfvigt ultimatum, derifrån intet vad vore ens tänkbart. Herr Worsaae har i sommar varit i Blekingen och företagit en ny undersökning af förhållanderna alltfrån början; han har dervid kommit lill precist. samma resultat som Berzelius, nemigen att dessa runor, som Finn Magnusen varit så lycklig att kunna läsa baklänges, eller, som en närvarande Biekingsbonde lärer yttrat, på det sättet att man ställer sig på hufvudet, i sjelfva verket äro platt intet utom en trappformation i hälleberget, sådana man finner öfveralit, der trapp nzår i graniten. De lärde äro fasligt vreda öfver herr Worsaaes otro, och mannen är en dag . denna vecka ordentligt instämd inför den lirda intiquariska areopagen härstädes, för att nöjakigt försvara sina djerfva påståenden aller i motatt händelse falla till bönboken. Jag är nyfiken utt se hur och hvar detta slutar; nemligen den ärda Runamostriden, ty hvad mitt bref beträfar så slutar det just här. 7 4 yS. Hr 21 — Oi rn på