BLEKINGS-FLICKORNA. (Ur Carolina af v. Braun.) Af all möjlig själaföda Flickor dock jag föredrar. Friska, glada, rosenröda, Hur de sväfva, par om par! Hej! hvad lif och lust Här på Blekings kust! Här finns ingen tränsjuk lilja, Och här pratas cj persilja. Ingen flicka här behöfver Hyckla oskuld, låtsa dygd, Ty hon har, så det blir öfver För en sämre lottad bygd. Men ett skämt ej bryr Henne, så hon flyr. Skämtet biott hon låter fara, Står sjelf qvar och skrattar bara. Aj! mitt hjerta börjar picka! Säkert blir på nytt jag kär, Ty hvarenda Blekings-flicka sjelf ett litet Bleking är: Gudaskönt och sällt, Fullt af blomsterfält, Liljekullar ; rosendalar, Och på köpet näktergalar. Ack det vore ljuft att blifva Hörfding för ett sådant län! Då i stort jag skulle drifva (Med milt lär på mina knän) Kyssars bränneri, Blickars smugglceri, Som det är i Bleking seden — Hvilket lif och hvilket eden!