Aftonbladet – 10 december 1844, sida 1

7 6 samma Balk, om jäf emot vittnen, i hvilka fall det kommer au förblifva vid hvad hittills föreskrifvet varit. M 23, angående väckt motion om förhöjning af ansvaret för åverkan och ohägn. Benna af Johan Petter Aldersson från Elfsborgs län väckta motion har U: afstyrkt, emedän: förändringen -shulle omfattaspridda lagbud, som böra i ammanhang behandlas. M 24, angående förändring af 7. och upphäfvande af 8-3 i 16 kap. Jordabalken. Justitie-ombudsmannen hade redan vid förra riksdagen, utan framgång, väckt fräga om denna förändring och nu förnyat framställningen derom med förslag att: 46: 7 SJ. B. måtte erhålla följande Iydelse: oRymmer landbo bort inom stämmotid; böte för olaga afflyttning 40 daler, jordägarens ensak, ciler dens, som jordägarens rätt hafver och alla de, som med vore att hjelpa landbon, böte hvardera fem daler,, samt att 88 i samma Kapitel måtte upphäfvas. U. har väl ansett ifrågavarande böra upphäfvas, men deremot, att 7 8 borde förändras till följande Iydelse: ;Rymmer hndbö-bort inom stämmotid, lite jordägaren befallningshafvanden till, att honom och allt det han med sig fört återhämta; landbo skall ock för olaga afflyttning böta 40 daler, jordägarens ensak eller dens, som jordägarens rätt hafver; och alla de, som med voro att hjelpa landbo afflytta, böte 5 daler. JM 30, angående förklaring af kongl. kungörelsen d. 4 Okt. 1812, rörande vissa iakttagelser vid besvärsskrifters och ansökningars inlemnande. . I Borgareståndet hade hr Thorn föreslagit, att såsem den rätta meningen af denna kungäre barde förklaras, att fullmakt icke erfordras, derest besvärsskrift eller ansökning blifvit af sakegaren cgenhändigt undertecknad; U. har väl ansett en förklaring nödig, men bestämt sig för den motsatta åsigten och tillstyrkt, det måtte genom adilmärs författning stadgas: att hvad kongl. kungörelsenåden 4 Oktober 1812 innehåller derom, att då såkegaren sjelf ej kan skrif: och således icke egenhändigt undertecknat besvärsskrift eller ansökning, som till Kongl. Maj:t samt till Dess och rikets kollegier och embetsmän ingilves, behörig fullmakt dertill skall vara bifogad: bör så förstås, att, äfven om sakegaren cgenhändigt skrifvit och undertecknat besvären eller ansökningen, shall, då skriften ingifves af annan person, än sakegaren sjelf, dennes fullmakt för ingifvandet vara bifegad, vid påföljd, att cljest nägon pröfning af samma skrift icke eger rum. —— — — Ridderskapet och Adeln, Prestesamt Borgarestånden hade i går afton plena, hvilka hos det förstnämnde och Borgareståndet utdrogo till nära midnalten. Ang. Ridd. och Adelns plenum se: under rubriken Stockholm. — Hos Borgareståndet föreföll en lång diskus-! sion öfver Statsutsk. betänk. rör. atla bevillningsmedlens ingående: till statskontoret. Den började omkring kl. V, 8 och drog ut ända till kl. 44,samt erinrade något om debatten öfver kabinettskassan i ständet vid förra riksd., ehuru närvarande diskussion icke var fullt så animerad. Sedan bet. med reservationer blifvit uppläst och, genom votering, en preliminär fråga afg gjord, neml. att betänkandet först skulle diskuteras i sin helhet, men sedan punktvis afgöras, öppnades debatten af herr Wern, som kort och kraftigt förordade bet. tillika med den af herr Norin vidfogade reservationen, hvilken ftar att afböja utsk:s hemställan om begäran af Kgl. Maj:ts bifall till Ständernas beslut i ämnet; med hr Waern instämde hrr Valiey och Boström. Hr Lagergren fick derefter ordet; han medgaf att det måtte tyda på djupare orsaker att denna fråga blifvit väckt vid flere föregående riksdagar, och höll si ig mycket vid hvad professor Thomander derom yttrat i sin reservation och kammarkollegiets upphörande med kontrollen öfver statskontoret. Ännu den tid då tal. först ingick i tjenstgöring var statskontoret endast ett slags kassa, hvarför dess ordförande icke kallades president utan endast chef. Detta förändrades under grefve Wirsens styrelse, Jå granskningen öfvergick till kammarrätten; talaren delade prof.! Thomander åsigtattistatskontoret borde vara egentligen ett räkenskapsverk och något annat, men ett kronans verk, uppbördsverk; fann 64 S R. F. innebära ett hinder emot bevillningsmedlens inlemnande till riksgäldskontoret; om allmänna bevillning är serskildt stadgadt att denna skall ingå till nämnde kontor. Bevillningsmedlen skola vara till Konungens disposition, men så blir icke förhållandet då de ingå till riksgäldskontoret. Tal. Ytrade sig vidare öfver de olägenheter som för detta kontor skulle uppstå genom ett dylikt arrangemang, att kontoret skulle! nödgas hälla större kassa eller göra lån, och vidhöll strängt den grundsatsen att konungamakten icke borde inskränkas ; begärde afslag af betänkandet. Herr Foenander skulle, ifall man ville låta alla statsinkomsterne ingå till riksgäldskontoret, bifalla det, emedan derigenom vunnes reda och ordning, men kunde icke finna att någon reda vanns derige nom att femton till tjugu inkomsttitlar ingingo Lill ReSVEVORSEStE NESSER OR RET NOIR HL EO AL ALL