Aftonbladet – 10 december 1844, sida 1

OSS HJnJkknk ammanträngd mellan en hafsvik och en skyhög klippa, hvarigenom utrymmet i alla afssenden är för litet, upphör alt för en fremling vara af värde, så snart man genomvandrat och Ullräckligt beskådat fästningen med sina verldsbekanta, i klippan sprängda gångar och gallerier, derifrån general Elliot slungade sina glödgade kulor emot de förenade spanska och fransyska floltor, som på 4700:talet sökte rycka fästningen ur Engelsmännens händer — samt sedan man tagit notis om folket, som hvimlar under stadens murar. För en nordbo är detta sistnämnde verkligen ieke utan intresse, ty Gibraltars folkmängd är den brokigaste blandning af olika nationer, som nåson stad kan framställa. Engelsmän, Mohrer, Spaniorer, Judar, Greker, och andra af olika sorter, drägter och skepnader, trängas öfveralit på de smala gatorna. Detta kommer förnämligast deraf, att Gibraltar är en frihamn, der alla slags varor få införas utan tull och inga skråordninsar hålla industrien fjettrad. Priserne äro dock t allmänhet ganska höga på allting och för den, som här söker några nöjen af annan sort än dem som fås gratis i form af solsken och vacker utsigt, fordras en rik börs, och han får ändå tacka Gud om några nöjen stå att erhålla. En högst usel teater, dåliga Kaffcer eller, som de heta på spanska, ;posadas, dyra måltider, — — med ett. ord, ingenting som förtjenar talas om mer än naurens märkvärdighet och folkets lif, hvilket skil-er sig mycket ifrån hvad vi äro vane att se i Norden, Dock, detta sistnämnde har varit nog. ör Oss, alt hittills göra vår långa vistelse på letta ställe behaglig nog. Men ni torde besinna, tt en sjöfarande har större rättighet än andra, !