Aftonbladet – 3 december 1844, sida 2

samla brunnen, uthuggen genom klippan cch som förer djupt, — djupt ned? Har ni sett de två tunnor, som med starka jernkedjor nedsänkas i bruppen? Vet pi något om den rika källa, som ramväller der nere i mörkret och har sitt :fflöde senom en trång klippgång? Känner ni också de tre stora stenar, vid sidan af klippväggen, djupt in i skogen, der gången har sin smala utgång, låg och trång, som öppningen till en hundkoja? har ni äfven hört omtalas, min ädle grefve, den jerntyngd, som förvaras på brunnens botten? En stark band lägger den i tunnan, man tager plats i den andra och vid kedjorne höjer man sig sedan lätt opp till brunnens öppning — och är sedan på slottets bakgård.n Fördömdt! ropade don Jose, förvirrad — och grep efter zizenerskan; hvilken förrädare har upptäckt för dig en hemlighot, som endast bordt a! fadren anförtros åt coaen?, Förrädaren hade mskt öfver hemligheten, svarade hop, vikande tillbaka; men frukta intet, en tung ed ligger som ett rostigt lås på min mun. Jag nämnde endast detta, på det ni måtte veta, att Koita icke är fremmande på Albarca och all hon förtjenar ert förtroende. Och hvad vill du? slutal inföll Josa otålig. — ;Öaskar du penningar? se härl Vildmarkens dotter bebhöfver icko er mammon. Den store anden föder henne och släcker vennes törst. Och hvarföre stöter ni mig så hårdt från er, då ni älskar mitt folk och, till ert förlerf, tagit det i beskydd? — Ni förvånas! Koita ir dotter till Aschmir — och älven för henne ir det tillkommande uppenbart. Hör mig! Koita vandrar osedd, genom stad och by, hennes öra