Aftonbladet – 3 december 1844, sida 1

kan, att den trotsige fremlingen genom ett blidt öde fallit i hans händer, att. hän snart skulle få öfverlemna vildtjufven i rättvisans händer och, genom den falske riddarens afslöjande, fi1ge skymfa de fåfinga donnorna, hade han genomvandrat trakten vid Albarca, der allt låg i djup sömn, och gick i alen af de högstammiga lindarne, planterade vid sidorne af den öppna vägen och hvilkas skugga skymde skenet från den kolossala lanternan på det högsta slottstornet. ; För den trötte vandraren befann sig en stenbänk emellan de yttersta lindarne, nära det stäl:e der hålvägen från dalen öppnar sig till vindbryggan. Häiftigt förskräcktes han, då oväntadt ett menskligt väsende sprang upp från bänken och störtade emot hsnom, men förvåningen förbyttes snart i en angenäm hänsla, då han vid sitt bröst kände ett qvinligt våsende, de mjukaste, yppigaste armar omsluta gig, en frisk anda gjuta sig på hans kinder och då ban mekaniskt nedböjde bu!vudet mot den eldiga npattvandrarinnan, kyssar utan tal, från sammetslena läppar, möta bans mur. ,Hvarföre så linge dröja — så länge plåga mig Eugenio?, ljöd en silfverståmma. v,Är det din brinnande kärlek? heigden af dina eder? Don Jose kände rösten och en ryslig tanka vaknade i hans bröst. Han omslöt henne kraftigt och då han nu kände sig så nära berörd af de mest fulländade qvinliga former, då, lösgjordt från mantillan, det lågande mjuka ansigtet tryckte sig till hans bröst, det rika silkesleaa håret smekte bans kind och en Jjul do:t af ros och jasmin omga! borom, då döfvades bang sinnen af ett förtrolande rus och utplånade ur hans minne det förflutna af hela hans lif,