Aftonbladet – 27 november 1844, sida 1

TESS ESR ENE TNE ENA — — tronen, tacksägelse. Hen erhöll likväl i sina gråa torn ärebetygelser och ordnar, och hans lifliga ande förblef i fortfarande förbindelse, med de nu vid statsrodret styrande, af hans förra ungdomskamrater. Sedan tjugo år enkling, hade han blott en enda son, arfvinge till hans kärlek och stora rikedom och stoltheten öfver den högtlofvande älsklingen, hoppet att en gång se honom in!aga fadrens ärestälten, var lifstuft och retningsmedel för hans bräckliga kropp och nedstämda själ, ehuru han derigenom lemnade ynglingen, som syntes äga fadrens alla dygder och brister, för stor frihet, vid den åider då uogdomen så väl behöfver uppsigt. I det rum på slottet Albarca, gerom hvars höga fönster morgonsolens heta och brävnande strålar inströmmade, kastade en ung man, utsträckande de smärta lederna och gnuzgande sömnen utur ögonen, al sig sängens sidentäcke. — Rummet var prydt med all lyxens beqvämlighet och prakt, men en vild oordnn3z vanställde denna herrlighet. — Vid sängen stod en äldre tjenare, klädd i gammal baskisk drägt, med den bruna almillan och benkläder af samma firg, om;jordad af den brokiga faxan, i hvita strumpor och skor, med röda klackar; endast den randiga retesillan fattades på det tunna gråa håret — och så stod han nu färdig att beatjena sin upge herre, sedan han förut afbjelpt oordningen på fotmattan vid sängen, på hvilken fanns kringströdd en fulständig jagt-klädning, de långa gula stöflarne, all jagtredskapen, den ludna väsken, gröna hatten med pred skärm, ja sjelfva bössan, jagtknifven och ett par terzeroler — allt afkastadt, såsom i rus eller (eberyra.