Aftonbladet – 27 november 1844, sida 1

Article Image
rätter, !j:nstgöra å det ställe Kongl. Maj:t dervid fir honom bestämmer. Det medför således icke något äfventyr för staten om de ifrågaverande avslagen, med att sådant vilkor, beviljes, men de:igenom undvikes det tillsvidaresystem, som i föjjd af Ststsutsk:s förstsg skulle komma stt med ifrågevararda ledtmöter fortara i strid emot den, till betryggand2 af domarens sjelsändigh-t utaf grundlagen utialsde cch utaf slmänva opinionen städse byllade ssts, att dessa embetsmän miste vara ingmovibla, så att de, oberoende a! godtycket, ej kunna utan dom och ransaknirg från deras emb-ten afsättas. På g und häraf yrkar jag återremiss af 2:dra punkten i Statsutsk:s uilåtande. Johan Jacob Rutberg fråa Norrbotst:ns lär. Som göromålen i Svea hofistt betydligen tillvuxit derigerom ait Wermlands län blifvit i Jjudicielt bänsceende förlagdt under darsamma, och polismålen pumera der fu!iföljas, tillstyrker jag bifall till denza punkt. Diskussionen upphörde och förevarande puukt i Siatsutsk:s utlåtands bifölls. Diskussion i Bondeståndet angående beviljarce of arfvoden för fyra ledamöter i Kongi. Götha hofrätt å 1,500 Rdr för kvardera eller tillsammans 6,000 RBådr. Rulberg. Då det är kändt, att ledamöterse i Giha horä:t äro i tillfelle att baatta sig med enskilda kommissioner, och då Skåne, B ekinge samt Warmland blifvit skiljda från dempa hofrätts jurisdiktion, ror jig, ett vi kunspa förkasta utlåtandet i denna del. Per Jönsson från Skåne och Erik Christensson från Götheborgs och Bohus län instämde. Carl Gustaf Bruhn frår Hallands län. När skånska hofråtten stiftades och mål-n hos Gjitha hofratt derigenom minskades föreställde man sig, att dess ar beten stulle skyndsammare bedeifvas. I början ver ock förhållandet sådart, men numera har det förändradt sig. Om för afhj:lpandet häraf da ifrågavarande anslagen nödvändigt erfordras, vill jag icka motsätta mig deras beviljande, men det sker med from önskan, att en större arbetssmhet i hofrätten måtte få motses. Måhieda torde man deck för detta ändamål behöfva vid:aga samma åtgärd som en af våra kosungar, nemiligen, att sätta en post för dörren till sessiorsrummet, så att herrar hofrättsledamöter icke slippa i otid uf. a Anders Andersson från Örebro låna åbaropade sitt yttrande vid behandlingen af föregående punkt. Andreas Bengtsson från Jörköpigs lån. Det är sagdt att Götlha hofrätts ledamöter hafea god tid öfrig till fremmande göromål, men så förhiller det sig icke. Jag vet, att de äro lika mycket sysselsatte i och för jezvster i hofrätten, som ledamöterna i Svaa horätt. Sven Heurlin fråa Kroaebergs läpp. Som jag är 0snda inom Gö ha horätts domvärja, kan jag msdisla säkrare upplysningar angåsnda denna hofrätt än Rulberg. JIsg känner, att parter der få 3 wil 4 år sibida beslu: i sina mål, och jag hemställer, oc det å icke är lika mycket skäl art madgifva anslegan för Fitba hofräts som för Siea hofrätt. . Hved betröffar ippgiften att ledamöserne i den förra hofrätten äro ippiagna af enskilda bestys, så tror jag, att samma irmärkning kan göras emot Svea horätts ledamöter. Jonas Johansson från Jö köpisgs län. Ehuru jig vor icom det län, der Götba hofrätt är förlegd, her ag ej hört att dess Idemöter motiaga evskilda komnissioner, fom hindra deras arbete i hofrättas; men äl har jag mig bekant, att da der hafra fullt upp tt göra, och att rättsökaade icka destomindra livge Å vänta på målecs adimande. Att återr:mittera utåtandet är icke ijealigt, ty då blir resultatet, att anIagan uppföras på ordisorie stat. Niklas Nilsson: Sedan raaa beviljat anslaget för ;vea hofrätt, borde mana erkänna, att behovet af anIsgen till Götha hofrätt är lika stort. Jag har i doa ednare hofrätten hat mål onhävgige, som icke hua it argöras på 2 å 3 år. Imeälertid, och då b-spaingar i allt äro nödvändiga, önskade jag att endast älften af den utef Utskottet föreslagna summen biefve eviljad, och får jag i öfrigt häavisa till mitt skriftliga nförande. Vic:talmannen Nils Pehrsson: För ett riktigt belömande af en sådan fråga, som denna, vore det erordgerligt att hafva tillgång till deta!jerade upplysninar. Min hade ock med skäl väctat, att få se en ppgift från hofrättea på antalet af årligen inkomna ch agjorda mål; men då denna uppgift uteblifrvit, I vi nu, som man siger, hugsa i vädret. Jag har då j arnat att gå eter, än förhållandet med ea underomares görorcål, hvarom jag äger någon kännedom; ch när jag betänker hvilken mäogd af ärendar hän sam fått handlägga, så vill det sysas mig, som hofittens ledamöter, u:aa någon tillökning i personalen, julle kunna medbiona sitt arbete, förutsatt att de ktiaga lika mycken flit som underåomaren. Men åbända den olika arbetsordningen i hofrätten gör, i tt icke så många mål der kuna med samma skynd-: imhet afgöras, som Vid en häradsrätt. Detta och mera ylikt kan jag likväl, i brist af närmara underrättelr, icke bestämdt känna, hvarföre jag faner mig för-: låten att afslå betänkandet i förevarande del. Slrindlund: I fall lsgmansiätterne blifva indragno, inde en tillöknisg i hofrättens personal möjligen bejfvas; men i närvarande stund är den, i rain tanke, i ke erforderlig. Jag afslår således Utskottets hem-!1 ällan, i synnerhet som hofrältens ledamöter, enligt!! ad jag nyss yttrade, kunna på samma ging sköta dra befattningar. ETEN SANT FINNE SAST TASTE m— I

27 november 1844, sida 1

Thumbnail