Aftonbladet – 26 november 1844, sida 2

Huru finner du enrättningen och sarvicen? frågade han brudgummen, skämtande. xSjelfva amiranten af Castilien skulle, för nybetens skull, finna denna fest angenärc, svarade den nygifta mannen. Af det finaste esparto har icke väfts en konstigare duk; de mjuka ulldynorne erinra om Valencia; det smakfulla porslinet härstammar från San Iidefons, och prinsen af Asturien har knappt bättre taffelmusik, af guitarrer och kastagnetter, än den, som nu der borta uppstäromes. Du bar skänkt mig mycket i denna stund, fader Ascchmir, och din gåfva har icke emottagits al en otacksam. Tillåt nu, innan vi börja måltiden, att jag pryder min maka så, som det hädanefter tillkommer henne. Han framdrog härvid en liten låda från bröstet och tog derur flera smycken, halsoch armband och ett diadem af dyrbara smaragder och rubiner, allt infattadt i massivt guld, och diademet satte han sjelt öfver Damgsjas blomsterkrans på hennes svarta hår. — Obetänksamme, hviskade den gamle sakta, och alla qvinnorna i grannskapet uppgåfvo ett jubelskri af förvåning. — Bravo, vän Dawlet, ropade den herkuliske Hurda, nu erkänner jag dig värdig den skönaste flickan; den, hvars skickliga hand förvärfvat en sådan brudskatt, kan rikna sig till de förnämsta bland det vandrande folket och är värdig titeln af räf eller varg, falk eller örn. Innan gifvaren hann svara, inföll en ung zigenare, som med batfulla blickar smugit omkring brudparet: Från hvilken infantinnpas skattkammare har du stulit dessa klenoder, kamrat? Visa mig vägen dit, att jag må kunna hemta mig dylika, för att också kunna förföra någon Damgaja.n Skurk! ljöd det från den förolämpade, och genot ett kraftigt slag Jäg zigenaren på marken. Be:agren nu knifvarnep, befallte den gamle Naiim, och alla nedkastade sig på täckena, der hvar och en fann för sig beqvämligast. . Måiltiden hade räckt ena stund, då en usg zigenare böjde sig ned till Hurda Hissar och hviskade till honom, som det syntes, i uppretad sinnesstämning: Låter du din son så skymfas, gule örn? Min knif hade varit för honom, om icke Naisim stålt vid hans sida.