Aftonbladet – 26 november 1844, sida 2

omnämnda förhållandet, att Hans Maj:t lofvat godtgöra kabinettskassans skuld. äfvensom att han med egna medel betalt Kongl. teaterns balans, hvilken sednare uppgått till 20,0C0 Rdr. Head gjorde deremot den förra Regeringen med Kongl. teaterns skulder? Jo, hon betäckte dem med statens penningar, genom anvisviogar på extra utgiftsmedlen, hvaraf togos, t. ex. år 1840 12985 Rdr, år 1841 12,665, år 1838 7000 och år 1839 7995 Rdr. Pchr Jörsson från Skåne: De bröder som talat för minskning i anslaget för H. M. Konungen, hafva fåstat sig vid landets betryckta ställning. Sannt är, att denna aldrig varit svårare, emedan landtmannaprodukterpe ru knappt äro säjjbara, oaktadt prisernes orimliga låghet; men å andra sidan måste medgifvas, att Hans Mxj:t har stora ugifter och derföra är ibehof af den större summsp. Iogen dag går förbi, utan att nödens barn stå vid hans dörr, och det vora bedröfl gt, om man satte honom ur stånd att bispringa dem. Såsom vi veta, kommer äfven kabinettskassans skuld att ea tid bortåt medtaga en stor del af hans underhåll, och för öfrigt lärer nog Hans Mesj:t sjelf, när möjligt blir, göra framställning om anslagets minskanda. ÅT? dessa aniedningar önskar jag icke någon återremiss, utan godkänner utlåtandet, och lofvar att i andra anslegstågor ådagalägga mina åtrå efter besparingar. Jonas Johansson från Jönköping: lån: Att vi äro betryckta och att vi behöfva iakttaga den största sparsamhet i anslagsväg, kan icke motsägas; men här vore sparsamheten, efter mitt förmsnande, oviktigt använd, bvarföra jag fioner mig pligtig att bifalla hvad Utskottet tillstyrkt. Anders Eriksson från Elfsborgs län: Man har rätt i sin eripran, att besvaringar i möjligaste måtto böra åstadkommas; men då Konungen förbundit sig att öfvertaga kabinettskassavs och teaterns skulder, som tillsaramans utgöra flera bundra tusen riksdaler, tror jag denna erinran här vara öfverflödig, desto heldre, som Hans Maj:ts egen böjelse för sparsamhet är tillfyllest känd och lemnar os3 förboppniag, att han sjelmant skall söka tillvägabringa nedsättning i sitt anslag, då tiden är inna. Jag förenar mig för den skull med dem, som vilja antaga Utskottets förslag. David Andersson: Jag är verkligen glad, att iagen satt sig emot förhöjningen i Eakedrottningens ansag, iy jag anser det tillhöra Ständerna, att såmedelst visa landets hulda moder sin tscksamhst och erkänsla, hvarigenom de på samma gång hedra minnet af hepnes hädangångoe gemål. Deremot får jag uppriktigt erkänna, att jag icke blifvit öfvertygad om omöjligheten att nedsätta anslaget för H. M. Konungen. Vid förra Riisdagen tyckte jag, att en sådan nedsättning kuade försiggå, och jag har sedermera icke bytt om skinov, utan råkar nu tänka lika som då. Ehuru tre Stånd gillat Utskottsts hemställan, skulle jag tro, att det likafullt är Bondeståodets skyldighet att uttrycka sin egen mening. . Man har talat om kabinettskassans skuld, men denna bör ej hit, då den icke är statens och Ständerna således äro af grundlagen förhindrade att åtaga sig betalningen deraf. Det yrkande jag här framställt, må icke tydas såsom misssktnipg raot Kovungen personligen. Jag bär för honom lika stor vördnad och kärlek, som någon annan; men det bör icke afbålla mig att oförskräckt utlåta mig i sak, fast denna kan röra honom. FEadast det bekymracde tillståndet i landet, och ingenting annat, bar jag till ögenmärke. Af fruktan att denna Riksdag icke skulle få samma utseerde som den förra, hafva mina kommittenter och många andra, hvar jag kommit, uppmanat mig att noga minnas det uttryck vår högtärade talman då hade: förliten eder icke på furstar. Jag har lofvat att icke glömma dessa ord, och jag skall icke heller någonsin förgäta dem. Jag slutar med upprepande af mitt påstående, att den minskning med 100,009 Rdr i Konungens hofbåll viogssumma, som Bondeståndet vid förra Riksdagen bestämde, äfven nu måtte af Ståndet blifva beslutad. Johan August Zetterberg från Stockholms län: Jag var visserligen bland dem, som vid förra Riksdagen yrkade nedsättning i utgifterne å första hufvudtiteln, och jag medger, att utsigterna till behofvens fyllande nu icke äro gladare än då; men jag anser mig likväl icke deppa gång böra fortfara i samma yrkande, emedan man ännu icke vet, om Hans Maj:t åtvjutit något betydligare arf efter sin höge fader, men deremot ganska väl känner, att kan fått emottaga dem beryktade kabinettskassebalansep, likasom pensionerandet af en mängd personer, som af den aflidne Konungen varit använde i mångshanda befattsingar, och hvilka det icke vore konungsligt att nu alldeles förskjuta. För min del är jag des:uom säker, att Hans Maj:t, som hittills visat den största nitälskan för folkets väl, skall, så snart sig göra låter, vara den förste att sjelf för kommande Ständer proponera nedsättning af första bufvudtiteln. Jag bifaller betänkandet. — Erik Norberg från Westerås län instämde. Bengt Gudmundsson från Hellands län: Vid sistlidee riksdag yttrade jag mig emot nedsättningen i anslaget till Konungens hofbållning och anförde såsom skäl derför bars höga ålder. Ehuru zödvändigt det är i anseende till de svåra kovjunkturerne, att på allt sätt hushålla med statens tillgåogar, kan jag likväl ieke heller nu rösta för någon minskning i detta anslag, emedan jag anser en sådan åtgärd vara opolitisk. Den omständigheten att en fråga blifvit genom tre stånds sammanstämmande beslut agjord, bör i allmänhet icka läggas till grund för det fjerde stån—AA—A— LE Lr ers AA 5