Aftonbladet – 26 november 1844, sida 2

dets beslut, ty hvarje stånd skall bardla sjelfständig och oberoende af de andra; men om vi i en sak, så: dan som denna, skiljde oss ifrån medständerna, hvilk: redan bifallit betänkandet, skulle vår mening endas blifva ansedd för en mindre passande opinionsyttring Det kan derföre vara tillräckligt, att den önskan, som många ledamöter uttryckt, att en nedsättning i anslaget måtte ske, blir förvarad i protokollet, helst mar sålunda i allt fall kan frarekalla en propositon frår Hans Mej:t sjelf, i fråga om anslagets minskande, der ost Han finner sådant görligt. Avgående anslaget fö: Enkedrottningen har en och annan påstått, att det samma borde indragas i fall Hennes Maj:t vistades itrikes; men då man eljost velat bifalla det, tror jag, att vi icke böra dervid fästa något vilkor. Jag gillar betänkandet och anser rättast att proposition göres på detsamma i dess helhet, i anstende ti!l ala punkternas sammanhang med hvarandra. Jan Andersson från Upsala, Johan Eriksson från Stora Kopparbergs samt Christen Andersson och Måns Persson från Malmöhus län instämde. Henrik Andersson: För att icke kunna beskylles att hafva bytt om skinr, får jag upplysa att jag vid förra riksdagen icke biträdde baslutet om Redsättninsen i Konucgess apanage. Mitt bestridande af förhöjningen i Enkedsottzirgens underbåll måstejag, på örut anförde grunder, vidhålla. Johan Jaceb Rutberg från Norrbottens län: Med afseonde på dena allmänt öfverklagade penningeförlä genheten och fattigdomen i landet, skulle jag ej med sodt samveta kunna rösta för högre ansleg till Hans Maj:t Konungens hofhållning än 320,009 rdr; men då samtlige medstånden fastställt det större beloppet och saken således redan är afgjord, hemställer jag om ej diskussionen, såsom öfverflödig, kunde upphöra. Anders Olofsson från Jemtlands län instämde. Öfverläggaingen slutades, och ansåg ståndet proositionen böra omfatta utlåtandst i dess helhet, hvarft:r talmannens nu framställda fråga, om ståndet biföll Statsutskottets utlåtande JM 34, besvarades mer både ja och nej; men som talmannen fann ja vare öfvervägande och pågon votering icke äskades, hade ståndet bifallit samma utlåtande. Emot detta bestut reserverade sig David Andersson Ephraim Larsson och Johan Johansson, den sist nämnde med åberopande af sin förut emot utlåtande afgifna skriftliga reservation. Anders Nilsson, ävensom Anders Jonsson, beggi från Östergöthlends län, hemställde att den nu hålln: diskussionea måtte utur protokollet uteslutas, hvilke af David Andersson och Johan Johansson bestridde och förklarada sig talmannen vera, i följd af dett: bestridande, förhindrad att å berörde hemställan gör proposition, hvarvid ståndet lät bero. HE