Aftonbladet – 26 november 1844, sida 1

innan sex andedrag ifrån nu, äro förbi, — men tigen sedan för evigt. ; Hastigt vinde sig nu allas Ögon från gubben och riktades på den unge obekante; ett lätt sorl hördes, roen ingen talade under den bestämda tiden. — Efter en stund framträdde den ansenligaste bland anförarne och sade ined djup, ovillig stämma: Naisim, intet motsägande Jjud har låtit höra siz. Vi känna icke Gutrumkondäs son, som ryktet sagt oss, kallas Staten. — Hen bar först nyligen trädt utur barnskorna och för första gången nalkats berien, son äro vårt kem. — Kom han endast till oss, för att bortföra stammens skönaste skatt, skall vårt hat och alla deras afund följa horom, hvilka verit lika värdige, som han, att al dig kallas sonson; men din vija, vise Naisim, är helig för alla det hemlösa folkets söner, och vi lyda diaa befallningar.n 2 Hurda Hissar, som man kallar !en tula hökenr, svarade den gamle med stränghet: Naisim frågade icke, hvar hitet smyger sig med räfvens svans, eller sfunden med den vilda kattens klor. All motsöge!se har utebifvit. Uppstämmen derföre den högbröstade gudinnans sång.n En sång börj.de genast af sällsammaste s!sg, gäckande alla former al civilisationens konst. — Sisofa kockmusik på en högtidsdag i staden med de hundrade kyrkorna, ljöd det mot himlen; sedan dånade det genom luften, såsom det vildaste larm och skri af en fribets-drucken, rebellisk nation; derefter liknade det en segrande härs triumf-marsch, allt så oredigt och groft sammeanblandadt, som hade den djerfvaste komponist försÖkt, att i toner måla gudarnes strid med jättar3e; och sångens ord vo:o till hälften spanska och ull hälften på ett språk, som ingen utom sinarne förstod. To:f männer, med facklor, bildade nu en krets och på elt gilvet tecken med stafven af den game, framträdde nu ynglingen och flickan, omgifne f en hop friska, nyss utbildade jungfrur, på hvil