Aftonbladet – 26 november 1844, sida 1

RSA NG NAR RANA TATT SKRATTAT NARE har icke kurpat märka, ett utsigterna nu äro ljusare an förr, utan synas de mig tvirtom m:ra förmörkade. Den klagan man då förde, alt anslegen vo:o för stora och att snart s:gdt tröjia måste femnas för derss skull, låter med lika mycket skäl ännu böja sig. Jag ösekede att kunna i alt uppfylla Regerivgers önsknvioger, men jag anser det icke möjligt, då folket öfverijudt ropar på besparioger och dessa så väl behövas. År det vorkligen mezi; gen alt bereda oss sådave, töra de, efter mitt sätt att se, komme uppirå-. M-d småsaker bör man ej börja reormer. -, ty då hinna vi i sanniog ej långt. Når det förra gången vsr i fråga att nedsälta Kongl. Maj:ts unde:bållssursma, talade en värd broder deremot, uuder åberoparde af Kovungens böga ålder och a! den längre tid anslsget ö: horom utsåst till ett och samma belopp. Jeg rekar icke, att dessa stäl då kuade för i märksamhet, men pu äro de icke mer användbarod, sedan landet pyligen jått en annan och ucg Kozunp. Under dessa förhållanden tyckes lämpligaste tiden ru vara inne, att söka åvägebringa nedsättningen, särdeles då man härför kan anföra et så talande skäl, som dea svåra penningeörlägenheter. Dessutom tör icke glömmas, att Konungens eceivilista blifvit vid desna riksdag under avdra rubriker betydligt ökad; så t. ex. är det förut indragna ansaget till thea:ern nu åter uppördt till 6,000 rdr. Det bär sig icke i längder, ait oupphörligt böja pålagorna, utan mean måste väl någon gång minska dem, om landet ej helt och hål et skall utarmas. Man ser i andra länder hvad de stora civillistorna uträtta. Jag ber läst i historien, att Ludvig XIV i Frankrike hade dryga summor ett disponera för egen räkning, men att ce icke alltid asvändes till just de bästa ändamål. Att lemna för mycket penningar i Rogeatens händer, borde maa så!edes ekta sig för. Jeg inser det obehagliga uti, att opponera mig på detta vis; men det är ett tvång för mig. stt utsöga mia öfvertygels:, och pligten mot mioa kome mittenter, hvilkas bästa jag i ali skall iekttaga, åligger mig för öfrigt att tela. Ea Ståndsbroder låt i förra p!eoum liksom förstå, aw man gjorde sig skyldig tik mrsjestätsbrott, om man sökte motverka Konuogens propositioner. Vid tenken bärpå hyste jag i början någon fruktan att nu uppträds; men då jag erinrade mig, att samme värde ledamot ville anse tystsaden såsom en kösförnämbet, bade jag intet anpat val, än att våga mig fram, tröstande mig med mitt inre medvetande, att jag aldrig vill göra mig söker till högförräderi. På gruad af hvad jag rn ssgt, yrkar jag alltså, att anslaget till H. M. Koaungen måtte, i likhet med Bondestårdets besiut vid sistförflutne riksdag, nedsättas med 400,009 rir; och föfeställer jag mig, att des, som skal uppbära detta aesleg, sjell icke skall betrakta ätgärdea såsom förnärmande och stötande, utaa som en rep pödvändighit i aoceexde till den berymmerfulla ställvisgen i landet. Också bör jag ej betvifla, alt mitt försag skall vinna uppmäcksambet och blifva sntaget, då Boagedeståndet till största delen bidreger till de ckatter, som folket utgör, och fö!jiktligen ävea till deo28 Had åter ankommer H. M. Enksdrottningens apavege, hvilket Utssottet ansett böra förhöjas till 20 000 rdr, så tror jag, att mav, såsom ett veaermäle ja dea erkänsla man är skyldig j mindre henne Jjof än dena hädargångna Kosungen, tör bifalla Utsäottels til!styrkande, med vilkor likväl, att avslaget ej får uppbäras, om Hennes Maj:t vistas utom riket, emedan ansvar: poanirgarne skulle gå ur landet och man möjligen kuode råkaiberoende f uvändningen.n Aoders Perssoa från Öfebro-läa famt Tobias Lind från Götheborgs-och Bohäslåa förenade sig med David A dersson. Sven Heurlin från Kronobergs läs: Jox plöger icke böja mia röst för stora statsanslag, men hvad bet.äffar dit ifrågavarande enslsget till II. M. Konuagens hofhållnirg, tvekar jag ej att bevija detta, i den juva förhoppning, aut Hans M-j:t hädanefter följer mma för landet lyckliga sparsamhetssy:tem, som han hittills iakuajit. Att så lörkoappa hävs underhåll, alt han sättes ur ständ att göra godt, eertil vil j:g så mycket mindre låna mit bit:äte, som erfarenh:ten redan visat, ett ban under sin korta regeringstid utdelat talrika gåfvor. Man har här åberopat hvad Boadeståndet vid förra riksdagen ti!lgjorde i detta ämne; men man bör betänka, alt tiden och omstäcdigheterae förändra atit. Nu bafva vi ena ny Konusg, och den förtröstan ham ingilvit folket om en bättre sakernas crdnicg, bjuder oss att mot honom handla så försigtigt tilbaka, att han på sia ålderdom nå kunna, såsom Gustaf den förste, för de utörda soda värtven tacka Gul och Svefiges allnoze. Ä ven inslaget till H. M Eckedrotviogen är jag färdig ett vifalta, erär hala hennes vistacde här varit utmärkt ft välgörenhet och boa derigenom uppoft-at mycket, varpå såsom ett bevis må anföras henses gåfvor tili estitu:et :ör dö stömma och blinda, hvars bestyddaiona bon är. S Olaus Ericsson från Githsborgs och Bohus län: Vid förra riksdsgen töstade jag för minskning af Sozusgens hofhällsingsumma, och som de skäl, hvilERNA a TS NS