Aftonbladet – 23 november 1844, sida 1

SNES SOS MO VRT USA OP AASEET ORG AR BIIRSIEKLdighet; men då ståndets fleste ledamöter synas vara benägpe att ogilla Utskottets förslag, instämmer jig helt och bållst i deras åsigter. Utskottet siger vidare, i sammarhang med yturandet stt lagen hvarken fordrar såsom viltor för behörighet att vara förmyndare, egandset af fastighet, eller hindrar den, som vid förmynderskaps emottagande eger dylik, att densamma sig afbhända, bland annat, följanda: Men försäljningen kan ofta hafva varit förauvledd just af ett penningebehof, för hvars sfbjelparda genom stående lån förmynderskapet utgjort ett hinder, derest förmyndsrsn icke velat begegna en annan, enligt hvad erfarecheten visat, ota anlitad utväg att gäcka lagens bud, nwemligen den att, efter öfverenskommelse med tredje person, åt honem afträda förmyndare-befsttningen, för ett densamma efter kort tid återtaga. — Jag a-ser likväl detta af Lag-U:skottet förespeglade gäckeri icke så farligt, som men kunde blifva frestad att tro, enär domaren, om förmyndare afträder sin befattnirg ör att låta inteckna sin egendom och sedermera återtega förmyrderskapet, innan sådant kan ske, åligger pröfva förmyndarens vederhäftighet och tillse buruvida denna imedlertid undergått någon förändring. På ett avnst ställe i batänkandet anföres huruledes den tysta förmånsrätten uti mera än ett fall motverkar act ändamål den borde befränja, enär mången vederhäftig och skicklig person måste undandraga sig frymyndarekallst, emedan han kunde komma i behof au sika lån mot inteckning. — Detta skäl fisner jeg äfven ganska lamt, ehuru dat onekligen låter rätt vsckert, men den förmyndeare, som behö ver söka låa mot inteckning, skall troligen fianas mera beåten att sjelf begagna förmyndaremedel såsom lån och derföre gerna mottaga ett förmynderskap, äs att frånsäga sig detta endast för att skeffa sig lån, med större både besvär och kostnad. Jag ser icke heller något ondt uti, att en redbar och vederhäftig förmyndare begsgnar sin pupills arfskapital, då full säkerhet derföre gifyes, icke blott uti förmyndarens fasta gods, uten äfven i bacs moraliska värde. Man har medgi!vit, ett Lag-Utskottet icke mäktat hitta på rågot fullt betryggande korretif, derest den tysta förmårsrätten försvinner, och just derföre måtte det väl också vara säkrast, att bibehålla det gamla. Huru den tysta förmånpsråatter kan vara afskadligt inflytande på roalkrediten, är för mig svårt att inse, men deremot kan jag icke fatta annet än att borttagandet af denna företrädesrätt skulle tillskynda den större kapitalisten em fördel på de omyndiges bekostnad; och i betraktande af alla dessa skäl ämnar jag rösta nej till Utskottets förslag. Johan Eriksson från Stora Kopparbergs och Johan Johansson: från Örebro län, jemte många flera af Ståndets ledamöter, hördes inståmmoa. Strindlund: Med uppmärksamhet och tillfredsställelse har jag följt diskussionen i förevarande fråga samt lika med måegå andra ledamöter icom detta ständ funnit ganska besynnerligt, att man, i försök att åter uppbygga en fallen och splittrad kredit, vill dertill begagna såsomifond de ömyndiges arfsmedel; men jag hemställer, huruvida det må enses ståndet värdigt, att uppoff-a de värvlösssj rätt för att gifva lökad säkerhet åt kapitalisten, som i det stora hela Ilitet bidrager till landets allmänna båtosd. Det är väl sagdt i betänkandet, att den nu gällande säkerbetea i fråga om: förvaltnipg af omyndigs gods är lobetydlig, men någon säkerhet är likväl bättre än lingen. Azsser man någon brist förefinnas uti lagstiftningen härutinnav, bör man söka till att bjelpa, men licke sjelpa. Om en:häst haltar på en fot, botas han icke derigenom, att man slår af den andra. Det är inlgalunda troligt eller sannolikt, att allmänna brediten skulle kunna i någon mohn förstärkas genom uppofflring af den tysta förmånsrätten, uten förefaller förs!aget bärom ungefär lika med det förhåliande, som derest en smed, till sina enskilda sfficers upptbjelpande, smidde upp sina egna verktyg. — Man her visserligen Iförespeglat, som skulle Lag-Utskottets betänkande M 115, om det i vissa dalar afslås, böra i öfrigt antagas; Imen då jeg anser den nu gällande lagzstiftoingen god och helsosam, äfven i de delar som angå förmåasrätt Jtill betalning i allmänhet, kan jag icke heller godkänna de förslag till förändring härom, som finnas utpekades uti samma betänkande på dess nionde sida jemellan bokstäfrerna a och g; utan förevar jag mig PI med de flera ledamöter, som redan fullständigt yttrat .Isig emot hvad Lag-Utskottet föreslagit. Jöns Palmqvist från Skaraborgs, Jonas Kylander från Wermlands och Lars Olsson fråa Stora Kopparbergs lån instämde. ) Lars Pettersson från Blekinge län skriftligen: Jag förenar migmed alla dem som talat emot ifrågavarande Utskotts-betänvkande och jag skulle vara alltför döf för mist eget samvetes vittnesbörd, om jag icke det gjorde. Att hortrygka och tilligstetgöra de lagbud, som med ganska få undantag hittills utgjort en borgen för rättvisan, förmyndare och dess pupiller emellan, utan att der lemta ringaste surrogat, är samJeerligen, efter min es bedröflg utsigt för det kommande slägtets tid. Om uti de städer, der förmyadarekamrar äro inrättade, Bågos säkerhet finnes för förvaltning al omyrdiges egendom, så förhålller det sig icke så på landet, och jag måste tillstå, att motiverna för Utskottets beslut förefalla mig till Istörre delen högst besynnerliga, Utidessafisnes bland anreat uttryckt, att, an de gamla säkerhetstagarne till förvarande af omyndiges rätt nu mera icks lemna fullcomlig garanti, så böra de helt och hållet utplånas ur vår lagbok, sannper ett mot:tycke mycket nära likt, ; fom icke måktade hilla sig tillar u2der de kallare årstiderpa, skulla åläggas att utan kläder, eller om den 1jeanare, som af någon ofö:utsedd orssk betiogat sig rin-Jgare lönevilkor, än fom svarade mot hans tillräckliga bergning, derföre skulle gå i mistaing af hvad han å Heldre än att göra dessa , skulle jag önska, ait de blefve, eparerade till sina brister, såeiler tillträdare af fast egenar älagdt, att af köpaskiliingen innehbafvande förmynderskspsådant icke förnärmade annans t nu gällande lag, och för verkstäliighstea hvaraf ringa stårighet skule möta, om skyldigheten åades öhva:j domare, som utom sin Idomvärjo till:örordnade förmyndare, att genom proItokollsutdrag skyndsämmeligen gifva det tillkänna hos Idamaren i den ott dar förnvndavan ham ste Ko Isom t. ex.: att köpar Idom finge sig vid a Iförst godtgöra sälja medel, i den mohn bättre rätt dertils