Aftonbladet – 23 november 1844, sida 1

RIESDAGEN. BORGA RESTÅNDET. Diskussionen rörande statsregleringen. (Forts. från J4 2714.) Hz Pelrd: Jag her nyligen hört ljud om proposition, men tror mig böra erinra, att frågan nu gäller ej blost en tillökning af 435,000 Rår, i ett anslag, utan ock att stadga åsigterna om de försvarsverket rörande reformer, hvilkas tillvägabringande Kongl. Maj:t sjelf utfåst. Obetydligare ämnen upptaga icke sällan många timmar af Ståndets tid. Det kan då vara skäl att visa något tålamod med den sak, hvars pröfning vi nu förehafva. Slutet af herr vicetalmannens anförande har gifvit mig anledning att åter begära ordet. Då jag afhörde samma anförande, må jeg bekänna, att jag rätt länge trodde på en annan konklusion; ty premisserne gålvo verkligen dertill full befogenhet. Mycken osäkerhet tyckes råda hos flere ledamöter. Fördenskull frågas: hvad vill man, eller hvad vill man inte? För min ringa del önskar jag, att rikets krigsmakt må ordnas till försvar. i ordets rätta bemärkelse, ett försvar, som utan att genom sin dyrhet förstöra det folk, till hvars skydd det är ämradt, utgör ett möjligen betryggande värn emot ystre våld. Hr vicetalmannen bar: vidare sagt, att han anser förevarande anslag böra betraktas såsom ett förtroendevotum. Detta beder jag herr vicetalmanren närmare begruada. Vi böra hoppas, att der nuvarande regeringem är upphöjd mog, för att icke med missbelåtenhet upptaga sådaxra afstyrkanmde åtgärder å Rikets Ständers sida, kvilka grunda sig på vigtiga skäl och rena afsigter. Jag hyser bättre tenkar om nuvarande regering ech erinrar, att vi redas i föregåande plenum återremitterade on fråga onistatsenslag för ett af Kengl. Mej:t begärdt och af StatsUtskottet godkändt behof. Hr Brincks satts i dess fulla tillämpniog skulle göra alla diskussioner om statsregleringen öfverflödiga, så vida de strida emot regoriogsmaktens önskningar. Sådant kan väl icke hafva varit dena värde talarers mening. — Hr Schartsu har yttrat några ord om S.ateUtskoitets innersta tanka och sagt, att man nu icke borde gå tillväga såsom vid förra riksdagen, då i fråga om statsånslagen, ealigt den värde talarers förmenande, sådana beslut gjorda sig gällande, som ianeburo möjlighet att fråa regeringen feamtvinga Byttiga och nödiga reformer. Detta yttrande torde erfordra någon justering. Äunru har det aldrig kommit så långt i vårt land, att StatsUtskottet uppgjort något förslag, som ianebura en sådan möjlighet, som talaren förespeglat. Ej haeller hafra någonsin Rikets Ständer :varit ense om åtgärder, som utöfrat något argörande inflytande på regeringen. Statsregleringen har altid varit så frikostigt tilltagoa, — vid hvarje riksmöte så tillökad, avt det gamla regeringssystemots oaflåtliga fortsättning aldrig lidit något afbrott, som förtjena: nämna:! För att genom mnedsättniog i statsanslagen framtvinga en regerings medverkan till nödige reformer, erfordras helt andra elemsater än dem, som puvarande sveaska representationen erbjuder. Utan tvifvelskulle man; i fall allvarlig fråga vore om en på statsregleriogavägen tillvägabragt demonstration, i första rummet göra nedsättning på.den mest betuogande buvudtitelv. I stället har man vid hvarje riksdag, och äfven vid den sista, gjort motsatsen. Hvad her: Ekholm yttrat till svar pi herr Lagergrens framställning om iadelta truppernos användAnde till allmänna arbeten, föranleder mg att tillägga, det jag tror, att öfning för