Aftonbladet – 21 november 1844, sida 2

nu behandlas, äro rätt bekymmersamma. Redan vid laare, hvilken åsigt äfven blifvit af detta Siånd godloch de omyndige således för sina medel, mera än nåI gonsin, äfventyra förlust, D I det skydd, lagen anvisar. Lika med öfrige Ståndse:ler izgen säkerhet. Om förmyndarekamrar på ett än2amålsen!igt sätt organiserades i hvarje stad eller församling, skulle väl de tysta förmånsrätterne kunna utsp äfventyr borttagas; mem då det förra icke skett. vore det äfvantyrligt stt vidtaga det sednare, och jag tror det vera förenligt med vår pligt att vaka öfver den omyadiges rätt, samt icke efierskänka något .af det faderliga ansvar, förmyndare nu åligger. Jag yrkar afslag på Utskottets ifrågaverande betänkande, så framt icke ståndet skulle anse återremiss lämplig, på det att Utskottet kunde komma i tillfälle utarbeta ett förslag till organisationen af förmyndarekamrar. Nils Petter Pettersson från Cslmar län: Ifrågavarande betänkanden kan jag för min del icke bifalla eller gilla, enär i min hemort några förluster icke drabbat omyndige genom förmvyndares oredliga förvaltning. Då jag icke kan inse att någon reform i dessa frågor just nu är af behofvet påkallad, tror jag, att densamma också utan våda kan uppskjutas. LagUtskottets försleg i afseende på gode männens tillförordnande, i fråga om förvaltning af omyndiges medel, skulle i verkställlgheten medföra en betydlig tid-l. spillan både för den gode mannen och vederbörande domstolar. Om en hemmavsägare varder betungad med 3 å 4 förmynderskap, hvilket ofta bänder i min hemort, så framt han anses vederhäftig och skicklig, skulle ban, derest LagUtskottets förslag bifölles, efter mitt förmenande, få plikta ganska hårdt för sin redbarbet och duglighet genom åsidosättandet af egsa angelägenheter och hushållsbestyr, hvilket vore så mycket mera kännbart, som de stegrade anspråken skulle, enligt den nya lagens stadgande, iakttagas för ett ganska obetydligt arfvode. Skulle åter den gode mannen, förmyndaren och vederbörande domstolar berättigas till full betalning af de omyndiges. medel för inställels, tidspillan, kostnader och besvär jemte protokolislösen, komme dessa utgifter att minera och förstöra den omyndigas behållning. Af dessa skäl föran!edes jag yrka afslag å Utskottets ifrågavarande betänkande. Sven Jonsson från Jemtlands län yrkade afsleg. Nils Nilsson från Wermlands län: Ehburu lagens stadgande, i afseenda på den tysta förmånsrätten för omyndiges medel, icke sällan blifvit gäckad derigerom att en förmyndare, som varit i behof af lån mot istecknisg, afsegt sig förmynderskepet och, sedan lånet blifvit bevijadt, återtegit sin förmyndarebefattning, anser jag mig likväl icke kunra eller böra tillstyrka biall af LagOUtskottets oftanämnde betänkanden, utan förenar jag mig i den åsigt, Heurlias yttrande inzefattar. Desjemte bör jag dock, såsom ledamot af LagUtskottet, ge tillkänna, att Utskottet gjort allt hvad i dess förmåga stått, för att tillvägabringa förändrade och förbättrade lagbud, avgående de frågor, hvarom betänkandena handla, och att således iogenting torde kunna vinnas med en återremiss, enär Utskottet svårligen skulle kunna föreslå några nya och mera lämpliga stadganden, än de nu afhandlade; men då dessa icke tillvunrit sig Ståndets biall, förenar jag mig med dem, som talat för afslag derå. Per Jönsson från Christianstads län: Det synes visst, som tiden nu vore inne att egna sin omsorg åt Sverges penningebrist och kreditlagarnes uppbjelpande, men om sådant skall ske på omyndigas och värnlösas bekostvad, kan jag åtminstone icke biträda ett sådant handliogssätt. Derest Utskottet öfveriemnat något förslag till organisation af förmyndarekamrar, med tillförlitlig säkerhet för de omyadiges medel, skulle jag icke heller tvekat att lemna min röst åt Utskottets nu föredragna betänkanden. Uti det ena al dessa säges väl, att någon tillförlitlig säkerhet för omyndiges medel icke existerar, medelst den tysta förmånsrätten, men jag kan åtminstone icke påminna mig mera än ett enda fall då någon förlust drabbat omyndige i min hemort. 1 afseende på den uppgifna svårigheten för förmyndare att erhålla Jån mot inteckning, beferar jag icke, att ju den vederbäftige och redbare förmyndaren kan erhålla län, hvaremot jag betviflar, att sådana kunna fås, om krediten är förstörd, hvilket väl i allmächet kan sägas vara förIhållasdet genom de bedrägerier och oredor, som vålJtats medelst 14835 års förordnirg. Om Rikets StänIder vilie börja med att upphäfva denna, skulle vi åter komma på god väg med våra kreditbruk, hvaremot jag Du anser ganska äfventyrligt att borttaga de tysta förmånsrätterna i en tid, då fastighetspriserna falla, och således väl beböfva allt ledamöter, hemställer jag, att begge betänkandena måtte afslås, och att med ifrågavarande lagstiftning må anstå, tills den nya civiliagen kommer under pröfoiog. Jöns Persson från Wermlands län förenade sig med dem, som talat för afslag. Ola Jeppsson från Blekinge lån: Da ärenden, hvilka 4834 års riksdag hördes den önskan, att förmyndarekamrar måtte inrättas och lagen angående vårdandet af omyndigs gods förbättras. Redan den tiden förklarade LagUtekottet, att den förbättring, man nu velat tillvägabringa, medelst ifrågavarande betänkanden, icke kunde vinnas utan på två sätt, genom att inteckaa omyndigs gods och genom inrättande af förmyndarekamrer. LagUtskottet har afstyrkt det sedkänd; men Utskottet har deremot icke tillstyrkt inteckning af omyzdiges medel, oansedt det uti en annan fråga föreslagit, att afhandlingar om undantag skola intecknas, och äldre personer således mera skyddas uti sina vilkorade rättigheter. Det ligger visst mycken välmeniag till grund för Utskottets förslag, att en kommitte bör af socken, siad eller annan mer nighet väljas, som, under benämning af gode män, åligger til:so, att omytdige3 egendom rätt handhafves och förvaltas; mena då jag finner debna organisation bristfällig samt kommitten sakna erforderlig makt art kunna i allo uppfylla ett så ansvarsfullt och vigvigt uppdrag, måste jag, under erkännande af obehaget att en bättre och mera antaglig lagstiftning icke kunnat tillvägabringas, afstyrka bifall åt Utskottets ifrågavarande och med hvarandra sammanhang ägand2 betänkanden, helst jag för öfrigt tror, att en återremiss icke skule tjena till någonting, då olika principer finnas, utan att låta sammanjemka sig hos de flere skickliga lagkarlar, som äro ledamöter i Utskottet, och något bestämdt resultat i fråga om säkerheten för omyndiges medel således icke för näryarande är att vänta. Anders Jonsson från Östergöthlands län: Fastän sar Ika munkat em nigan annan ömmar för de o