Aftonbladet – 21 november 1844, sida 2

se, hurusom de omydiges säkerhet skulle kunna, såsom här blifvit förespegladt, i väsendtlig mån lida senom den tysta förmånsrättens afskaffande. Enligt min tanka, skulle det icke falla sig betänkligt, att bifalla Utskottets förslag i denna del, derest mera kontrollerande noggrannhet jiakttages vid förmyndares tillsättning i allmänhet. I min hemort är det ganska svårt att finna någon, som är beredvillig att emottaga ett sådant uppdrag. Man anser det vara, hvad det också i många fall är, ett verkligt onus, förenadt med både omtanka, besvär och olägenhet. Jag kan ingalunda biträda deras mening, som ovilkorligen yrkat afslag, utan förenar mig med dem, som talat för återremiss, på det ått Utskottet må komma i tillfälle att uppgöra ett annat mera lämpligt och antegligt försleg. — Petter Persson från Jönköpings och Göran Jonasson från Kronobergs län instämde. Vice talmannen Nils Persson: Redan vid remissen af de Kongl. propositionerna har jag, i anledning deraf, uttalat min åsigt angående den skefva och inbillade kontro!l, man trott sig finna uti allmänna lagens stadganden, i fråga om säkerheten för omyndig:s medel, och anser mig derföre icke behöfva vidlyftigt orda derom, då Kozgl. Maj:t så väl motiverat och LagUtskottet, som mig synes, på ett hufvudsakligen tillfredsställande fält uti betänkandet MM 44 besvarat framställningen i dessa delar. Jag ansåg nemligen densamma vara pyttig för allmänna krediten och af vigt för de omyndiga. Jag trodde äfven att, derest de tysta förmånssrätterna afskaffades, ett bättre tillfälle skulle erbjuda sig för vederbörande embetsmyndigheter att kunna förordna solida förmyndare; men jag yttrade tillika den förhoppning, att LagUtskottet, i förening med de tysta förmånsrätternas borttagande, skulle uttänka något kraftigt korrektif att betrygga de omyndiges rätt; och då jag finner, att LagUtskottet icke träffst något fullgiltigt medel dertill, tvekar jag att gifva min röst till bifall åt betävkandet JM 45, om de tysta förmånsrätternas försvinnande. Det har visserligen icke undfallit min uppmärksamhet, hatusom LagUtskottet till stadganderna uti 23 Kap. Arfdabalken föreslagit ett tillägg derom, att gode män borde utses att hafva tillsyn öfver förvaltningen af omyndiges egendom, hvilket stadgande, äfven om den tysta förmåcsrätten bibehålles, bör kurpa medföra stor nytta, evär det ofta inträffar att omyndiga sana fränder eller ock hafva sådane, som tilläfventyrs icke förstå att handhafva och bedöma dåe omyndiges angelägenbeter, men då berörde stadgaade ensamt icke må arses fullt betryggande, upprepar jag min åsigt, att icke bifalla LagUtskottets sistnämnda betänkande. Öaskligt vore, om LagUtskottet kunde, medelst förslag om förmyndarekamrars bildande eller andra lagstadganden, bereda någon möjlighet för sakens framgång. Olaus Eriksson från Götheborgs och Bohus län: Intill dess förmyndarekamrar blifvit på lämpligt sätt organiserade, anser jag ingen garanti gifvas för omyndiges medel, derest, innan sådant skett, den tysta förmånsrätten skulla borttagas, och afstyrker derföre LagUtskottets ifrågavarande förslag. Molls Persson frå2 Stockholms län: Det kan visserligen finnas många skäl, som tala emot det lagbud, att omyodig skall för innestående arfsmedel njuta företrädesrätt till betalning uti förmyndarens fasta gods, men det gifves äfven många skäl, som böra tagas i ö:vervägande för nödvändigheten afen sådan föreskrift, och det gä!ler då att afgöra hvilka af dessa skäl, som böra ega företräde. Mig synes det ligga i saksnps natur, alt, om jag t. ex. blefve förmyndare, ech i sådan egenskap inkasserade och använde min myndlings medel, så böra dessa penningar framför andra skulder ega företrädesrätt till betalning i och gäldas af min egendom, hvilket enligt min åsigt öfverensstämmer med både billighetens och rättvisans fordringar. Daremot förefaller förslaget om den tysta förmånsrättens afskaffande liksom ville man frånröfva den omyndige en säkerhet, hvilken han nu har, och bortskänka den i föjd af ett missförstådt nit för en äfven i andra fall felaktig kredit-lagstiftning. För min del skulle jag derföre tillstyrka, att den del af Utskottets betänkande JM 15, som hän:örer sig till dess under litt. E upptagne förslag, mätte ogillas; och som, betiäffande dereiter Utskottets betänkande JM 14, det deri upptagna förslag angående den tillsyn öfver förvaltning af omyndiges egendom, som skulle tillkomma gode män, om fränder till ej äre, endast komme att medföra en kostnad, hvilken uti icke obetydlig mohn kunde tillintetgöra sfkastnivgen af de omyndiges egendom, anser jag mig icke heller kunna till sistgämnde betänkande lemna bifall. Jon Olsson från Geflebotgs och Anders Sundholm från Stockho!ms län instämde. (Foits. följer). ERS SIN BOT SR EE me ms mr