Aftonbladet – 21 november 1844, sida 1

RIESDAGEN. BORGARESTÅNDET. Diskussionen rörande statsregleringen. (Förts från gårdagsbl.) Hr Wern: Denna diskussion har Varit jemväl i så måtto märkvärdig, som det derunderänspeläts; hurusom man af ringa kunskap i förevåraade militira ämnen borde anse sig förbindräd att derom gifva sina tankar tillkänna. I så fall skulle väldå bär i-Ståndet iakttagas allmän tystnad; mdn för mia del anser jag sparsamhet ligga den borgerliga känslan helt nära. Hvad tillökniogen serskildt angår, tror jag att förutvarande anslaget till exercissqvadsoner är så tillräckligt, att med dess låmpliga användande vårt kavalleri icke till-siö tjenstbarhet kommer att vika för annat sådant. Med den läogre öfaingstid; som genom ifrågavarande anslag åsyftas; komme Väl rekrylen att med en ingalunda lätt hand något mera öfvas i svängningar och handgrepp, mön, tiika skulle genom denna läsgre bortovaro inträffa, att legaa törsvårades och rusthållarens förbindelse att under karlens frånvaro sköta hans-torp; ökade den i alla fal nog tunga rustningsskyldigheten. Jag instämmer i deras åsigt, som vilja att detta vapen skall reduceras, då åtminstone ej vidare kunde inträffa, hvad vi yeta hafva händt under de sednara krigen, att man måste å flottan använda ryttare. I öfrigt önskade jag au beväringen måtte erhålla bättre öfning, samt tror det vara desto mindre skäl att bifalla den begärda til ökningen i anslag för kavalleriet, som derest det bevilas och, efter hvad vi kunna hoppäs; en reduktion i tta vapen kommer i fråga, det vid rikare tillgångar alltid blefve svårare aw åstadkomma depsamme. Häruti instämde hr Gillberg. Hr Bebig: Anlednisgen byarför jag icke, då jag sist hade ordet, med siffor närmars belyste det fråmetälla exemplet, var den, att jag ansåg detta i all sin nakenhet vara såjslågnde, att, äfven om man medgaf