Aftonbladet – 21 november 1844, sida 1

Ha SvaIv TVINULSv UTC SLU favBYv UPPRRJULEe UIPPMISME vingen af försvarsverket, måste för a gjordt tacvas, att det kostsamma kavallerivapnet i främsta tusn: tkommer att reformeras. Under sådana omständigheter synes det vara ovedersägligt, att statsens!agen för detta vapen icke böra, såsom nu föreslaget är, tillökss. Då ljag lemnat hr Lagergrers invävnirg, i fåra om in deldta soldatens användande till kanalsrheten, ohesvarad, bör jag upplysa att hr Lsgergrens åsist i denna I del innefattar ett misstag. -Hvarje dyKkt användanI de inverkar på rusthållarens rätt, och är i bestämd motsats till kaektekontraktets anda och orda örstånd. Aldrig har jag kunnat varseblifvay att dessa ardseten med kanalgräfning eller dylikt för soldaten medfört verklig pytta; men väl har jag erfarit att må: ga soldater dervid förlorat helsa och lif. Med vissbet vet jag, att den på papperet utlofrade ersättvingen för foldat, som under arbetet skadas, är så eventuel och, hvad utbekommandet angår, förknippad med så stora I svårigheter, att de flesta med sina ersättningsenspråk derifrån afstå, heldre än att underkasta sig de kinkiga formaliteter, som dervid ligga i vägen. Hr Brinck uppläste det yttrande uvi Korg!. Mej:ts proposition, hvaraf inhemtas, att Kongl. Maj:t är betänkt på förändriogar inom försvarsverket, dersid lar I dets tillgångar skola tagas i beräknisg. Med kännedomp, yttrade talaren, af de stora, alt j såga OI rimliga anspråk, som göra sig gallande hos vissa fraktioner, hvilka lefva och röra sig af inkomster från I statsverket, när man vet huru dylika anspråk de sedT vare åren förstått göra sig gälande, så är det efter mitt begrepp representationens oeftergifliga piigt, att Igenom ett öppet uttalande af sina åsigter gifva ReI geringen ett stöd emot fordringarne ifran deiua hill, likasom att fästa hennes uppmärksamhet på huru den förflutna tidens ko:stoader för försvarsverk.t varit alldeles för dryga i förhållande till vår: lands til gängar, Idå med ett rörelsekapital af några och Ij.go millioÅner, mig synes som en årlig utgift af närmare sex millioner ståtsanslag för försvarsverket bör azsses fullt tillräcklig. Endast anslagen för 4:de och 5:12 buivudtitlarne vid sista riksdeg uppgihgo till 5437 940 rdr, hvartill komma på extra stst.reglerisg vi: samma riksdag för landets försvar 894814 och :ö: jö ursvaret 1541 553 rdr 16 sk. att utgå på 35 4 år. Stat Utsk. har nu föreslagit för försvarsverket 5 549 600 åå : inarie stat årligen och dessutom rdr 4,254,675 ait utgå inom trenna är. som således utgör ex tlörnig al Rdr 129,587: 32, emot hvad 1840 åfs Häsd i i jade. Omn man således kapitaissrar de sedaast 5:0:tna så mycket omtalade trettio fredsire 8 utgifter för försvarsverket, uppkommer ett belopp af närmare 200 millioner, och skulle mamw dertill lågga hvad iodel)niogsverket årligen kostat, under lika tid, en kostnad, som vanligen vid beräkningar förbigås, så torde med säkerhet uppkomma ett totalbe:opp a omkring 3350 å 360 millioner, och då frågar jag om dessa millioner, hvilke, under en 530-årig fred, försvarsverket tagit i anspråk, blifvit så använda, att ratisnen dermed kan vara ful:t tillfreds eller så, att icse allenast armeen är fullt tjenstbar, uten äfven att förråder och materiel äro till siaa behofver på ett ärdamålsenligt och tifredsställande rätt i allo fyllda; men scär, hvad förråder och materiel beträffar, så ici4 läter vara händelsen, hviiket kan iobemtas af StatsUtskuttets närvarande batänkande, rörande försvarsverkets behofver, så anser jag det hafva varit för landet vida fördelaktigare, om någon del a? dessa millioner fått qvarbiifva hos folket till egen disposition för bandsel och industriella företag di ställningen nu otvivelåktigt i landet skulle varit hslt annorlunda än dena är; men enär dsssa stora cummor blifvit uttaxerade f ett fattigt folk, som hoppades att genom 4812 års beslut om ätegen beväriogsskyldighot erhålla lindring i de tunga bördor, som hvifa på jordbruzaren och den näringsidkande delen af nationen, då syces det ock vara på tidea att fästa dea närvarande Regeriogeas uppmärksamhbet på detta förhållande, ej miadre på de misstag, hvilka tillförene blifvit begångne, än äfven på den tunsga, oro och bekymmer, sora hvilar öfver den skattdragands delea af folket. Tiden är jemväl inne att gifva samma Regering ett stöd för de möjliga bssparivgar, som vid de utlofvade förändringarne kunna åstadkommas och äro af b-hofyet högt påkallade. Hvad den nu uader föredragsing varande punkt, rörande exercissqvadronerns och det i Kongl. Maj:ts proposition äskade, af StatsUtskottet tilistyrkte, anslag af Rir 135.500 beträffar, så lärer, enligt hvad upplyst blifvit, detta belopp utöfrer de för ändamålet vid sista ritsdag avslagna 22 000 Rdr årligen utgått afanslagen för infanteriexercis, såsom Värande oundgängligen. nödigt för kavalleriets öfnicg, OcH måste således af denna anledning, erär man med mycket skäl klandrar, att medel dragas ifrån ändamål, för hyilket de blifvit anvisade till andra behofver och regeringen nu öppet tilkänpagivit hehofvet af detta anslsg, Jag för min del, med förtroende till denna regering ett bon, trogen sitt gifea löte, vid en förestående reglerivg skall öka a och nedsätta skattebördorne, anser mig nu böra bifalla dessa af StatsUtskot 0 tet tillstyrkta Hr: Schartau: StatsUtskottets härvarande ledamöter befiana sig i en brydsam ställning, Då någon 083 yrkat bifall för Utskottets utlåtanden, hagäres gerna återremiss, och då vi för ett ämnes vidare utredande önska sådan, höres mån ropa på bifall. Med denna. erfarenhet kan man ej vara särdeles benägen ut icgå I den djupa eller höga diskussion, hvarmed len förste talaren börjat. Jag Vill dock föreställa taig tt denna distussion iomefattar ea kamp om ej blot n isolerad del af 4:de hufvudtiteln, utan om försvarsorkot i sin helhes, så att man nu kämpar ut även ör de kommande ans!sgen. On så är, hade jag icke tt erinra dervid, att man vid bestormandet ef förearande puakt amvände hela sin krigsmateriel. Imedertid bör jag vitsorda hvad en ledamot af U:sk. här nfört, då han segt, att inom den afdelning af Utsk. om till en början utarbetade detta förslag, den meing villa göra sig gällande, att ifrågarvararde anslag kulle kasna insparas, men att pluraliteten, till hyilen vid detta ti!lfälle äfven räknades en ledamot ar ovdaeståndet, stadnade i motsatt beslut. Sålunda öf. ergifven, äfven der annars sympati för afslag i an. agsfrågor merändeals är att påräkaa, afstod minoriten från sin betäoklighet och såmmansmälte i Utsk:s num med föredämnde plurallet, hvars åsigt grun. ade sig darpå, att öfning för kavalleriet vore af störa vigt ech vida svårare att åstadkomma, än för ina a Aa