Aftonbladet – 19 november 1844, sida 2

syndaåpgren vore en djeflalära, emedan irgen behöfver ångra sina synder, hvarföre äfven dessa eländiga hafva för sed, att angripa hvarje inkommande och Jofva, att om han blott vill säga att han tror mästaren Eric Jansson, så skall han utgå salig ur rummet.Det afskyvärdaste är likväl, att han söker förföra qvirnor till otukt, inbillandes dem, att de kunna göra detta saklöst i tron på sin Frälsare, hvilket ban sjelf vidgått härstädes inför 6 vittoen. Till yttermera visso får jag bifoga transsumt af den embetsberättelse jag afgifvit till domkapitlet; och ehuru jsg väl vet att nyssnämnde bedragare hafver många själafränder inom de högre bildningssfererne i obegränsadt sjefförtroerde, i lösaktigt begrepp om synden, i förakt för qvinlig ära, i skändligt ovett mot presterskapet, vill jag dock förmoda, att denna lika råa som tilltagsne man icke så lätt skall lyckas att, under skenet af forskningens frihet m. m., undandraga sig lagens rättmätiga näpst. Delsbo den 8 Nov. 1844. Lars Landgren. Kyrkoherde. Transsumt af embetsberättelse, ingifven till domkapitlet i Upsala. För att om hans (Eric Janssons) verkliga läromeningar för faktisk upplysning afhördes följande personer, som, under edlig förpligtelse, hvar efter annan berät-tade hvad de hört och förnummit. Pigan Carin Ersdotter i Nyåker, känd för god kristendomskunskap och frejd, berättade, att hon våren 1843 blifvit i tillfälle att se Eric Jansson och att hon då trodde honom predika Guds ord, hvarföre hon äfven med vä!vilja och förtroende bemött honom. Sommaren derefter hade han anländt til den Fäbodevall, der hon vistades, och der uppehållit sig två dygn. Under denna tid hade ban begärt att få göra en lillstinta åt henne, och då hon med afsky afvisade denna skändliga begäran, hade han tillagt: mja, men i tron på min Frälsare Christus kunde jag göra det utan synd. Allt detta hade Eric Jansson sjelf nödgats erkänna inför 6 vittnen, hvilka redan hos kyrkoherden i församlingen med sitt namns underskrifter betygat sanningen bäraf. Bonden Isac Rudolphi i Sunnansjö berättede, att ban varit närvarande då Eric Jarsson gjorde föregåenade bekännelse och istygade händelsens verklighet. Den första irrlära han hos Eric Jans:on anmärkt, vore att han nekade svaghetssyndernas verklighet, hvarigenom ban underblåst2 det andliga högnmodet hos sina anhärgare; ytterligare hade han stött sig vid hans: fräcka påstående, att ingea beh5fde ångra sina synder, utan att dessa voro redan borttagne innan man varseblefve dem. Rörande evangeliska Luth-rska läran hade han haft skändliga utlåtelser, såsom att Luther vore en djefvulens tjenare, och att om en djefvul af helvetet uppkommit, hade ban ej kunnat lära usligare, samt att Luther vore ett afgudabeläte. Timmermarnen Forss intygade, att han, Eric Jans-son, vid sitt första uppträdande härstädes, talt helt annorlunda än nu, för att rästla sig in hoz3 menigheten, hvaröfver Eric Jansson äfven skrytit, sägande att han velat vinna dem med list. Vidare hade han sagt sig hafva mer Jjus i bibeln än Luther, och att denne klufvit på vens lära midt i tu och hoppat der imellan till helvetet; att kristendomen aldrig varit rätt ioförd i Sverige, men att han vore den, som skulle upprätta Israel, och att han tilltrodda sig aldrig kunna anklagas för synd. Vidare hade han dömt alla lärare, utan undantag, till helvetet och förklarat dem för ulvar och legoherdar. För öfrigt hade ban hört honom titulera Luther för afgud och Johan Arndt för själamördare. . Hustru Margreta Forss vittvade ungefär detsamma, som föregående; dessutom sade hon sig hafvå hört, att Eric Jansson velat tvinga henne att tro, det ban vore en Herrans profet, ty i annor bändelse vore hon fördömd. Ytterligare hade han påstått, att satan inflickat det språket i Apostlag. 14: 22, att menniskan med mycken sorg och bedrövelse måste ingå i Guds rike,; ty syndaångren voro stridande mot kristea läran. Ytterligare hade han Järt, att hvsr och en vore fördömd, som trodde att någon blifvit salig genom vågon Evangelisk-Luthersk prests predikan; sarct ait ingen hvarken arfsyad eller s:aghetssynd funnes. Alla ovanstående personer intygade, att han oaflåt!igan sökt inpregla hos mezigheten ofvanstående meningar. a Äfven skall ban med afskyvärda hotelser och förbaanelser sökt förmå ofvannämnde Carin Ericsdotter, att förneka sin berättelsa, ehuru hon icke lårer varit den enda, som han sökt förföra. Riktigheten af ofvanstående berättelser och vittnesmålers äuthentik intyga Lars Landgren, Kyrkoherde. Olof Sundforss. MH Matts Olssm Nämndeman. i Oster-Tolbo, nämndeman. Nils Olsson Per Jonsson i Näsbyn, nämndemar. i Owa, fattig ö:eståndare. Likheten med origira!et intyga Pehr O!of Svedberg. Lars Landgren.n OM TERTER.TRYCK ÅF UTLÄNDSKA ARBETEN.